Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödade lågo och blod överallt kringflödade golvet.
Jämmerligt hörde jag då kung Priamos’ dotter Kassandra
skrika, när mördad hon blev av mitt skändliga viv Klytaimnestra
tätt vid min sida och jag, som försökte att händerna lyfta,
genomborrad dem sänkte till jord. Och den äreförgätna
vände sig från mig och gittade ej, fast till Hades jag nedsteg,
sluta mig ögonen till eller läpparna trycka tillsammans.
Aldrig ett värre och fräckare ting skall du finna än kvinnan,
sedan sin tanke och håg hon på gräsligheter har riktat;
såsom nu denna där ruvade ut det förfärliga illdåd,
stämplande mord mot sin ungdomsgemål. Jag väntat i sanning
att till en innerlig fröjd för barnen och tjänarna alla
komma igen till mitt hus; men hon, utan like i ondska,
satte då nidningsmärket på sig och på alla av kvinnkön
även i kommande tider, ja ock på de goda ibland dem."
Så han talte, men jag då svarade honom och sade:
"Ve oss! På Atreus’ ätt vittskådande Zeus har i sanning
gruvligt bevisat sitt hat genom kvinnors fördärvliga ränker
ända från början; för Helenas skull ju så många förgingos,
och Klytaimnestra dig stämplade död, medan fjärran du dvaldes."
Så jag sade, men han mig svarade genast och sade:
"Kom då ihåg att ej vara för blid mot din hustru du heller
eller åt henne förtroende ge av varenda din tanke,
utan berätta en del och håll däremot annat förborgat.
Dock, Ulysses, för dig är ej mord att befara från makan;
mycket för vettig därtill och mycket för ädel till sinnes
kloka Penelope är, den höge Ikarios’ dotter.
Livligt jag minnes ännu, hur vi lämnade henne som nygift,
den gång vi drogo i fält, då hon sonen den späde vid bröstet
hade, som sitter väl nu uti männernas lag bland de vuxne.
Lycklig är han, ty hans älskade far honom ser vid sin hemkomst,
medan han själv får då famna sin far, såsom just det skall vara.
Mig däremot min gemål ej unnade ens att av sonens
anblick fröjda min syn, nej förut hon mig själv tog av daga.
Ännu jag säger dig ett, och bevara det ordet i minne:
lägg du ej öppet i land med ditt skepp, utan gör det i löndom,
hemma på Ithakas kust, ty på kvinnor är icke att lita.
Men välan, mig detta nu säg och berätta uppriktigt:
har du ej sport om min son, som är någonstädes i livet,
om i Orchomenos kanske han är eller sandiga Pylos
eller i rymliga Sparta han är hos min bror Menelaos?
Ty han på jorden är ännu ej död, den ädle Orestes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
