Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu sina vänner Telemachos bjöd med befallande stämma
fatta i stänger och tåg, och med iver de maningen lydde.
Masten av furu de lyftade upp och den ställde i hålet
ned genom mitteltoften och fast den med vanterna gjorde,
hissade skinande seglet så upp med repen av oxhud.
Förlig och gynnande vind strålögda Athene dem sände;
fram genom luften den susande for, för att skeppet sin bana
skulle gå fram i en ilande fart över böljorna salta.
Snabbt gick det Krunio förbi och det flodbevattnade Chalkis.
Solen sänkte sig ner, och vägarna höljdes av mörker;
då var till Fea han länd för den jagande vind från Kronion,
for så det härliga Elis förbi, där epeierna härska,
dädan i svindlande fart förbi öarna, en efter annan,
grubblande på, om han for till sin död eller frälsas han skulle.
Men uti hyddan Ulysses då satt med den ärlige herden
samman vid aftonvarden; med dem ock svennerna åto.
Och när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
tog nu Ulysses till orda bland dem för att pröva, om herden
än ville honom förpläga som gäst och bjuda att stanna
längre på gården hos sig eller sända ifrån sig till staden:
"Hör nu, Eumaios, ett ord och alla I övriga herdar!
Tidigt i morgon mig lyster gå hän för att tigga i staden,
så att jag suger ej alldeles ut dig själv och de andra.
Men du skall giva mig råd och skall skicka en människa med mig,
som ledsagar mig dit, men i staden skall jag nog ensam
vandra omkring för att se, om man ger mig en drick och en brödbit.
Komma jag torde väl ock uti slottet hos konung Ulysses
för att till kloka Penelope själv få förmäla mitt budskap,
torde väl också gå in i de trotsiga friarnas samkväm.
Kanske de ge mig ett mål, som så rundligen äro försedda;
tjäna jag skulle dem också helt flinkt i allt vad de ville.
Ty jag skall säga en ting, som jag beder dig höra och märka:
av budbringaren Hermes’ nåd, som i mänskliga livet
värdighet ger och behag åt allt vad förrättningar heter,
är jag en tjänare slik, att man icke skall hitta min make,
båd’ till att göra upp eld och att veden klyva till bränsle,
köttet att stycka och steka en stek och pokalerna fylla,
sådant som ringare folk får ju jämt åt de bättre besörja."
Misslynt svarade nu, svinherde Eumaios, och sade:
"Ack, du främmande vän, hur kunde väl sådana tankar
falla dig in? Eller vill du då rakt i fördärvet dig störta,
efter du tänker att giva dig in bland friarehopen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
