Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dit kom ett handelsskepp med segelvana foiniker,
skälmar med beckade fartyget fullt av glitter och grannlåt.
Men en foinikisk kvinna det fanns kvar hos min fader i huset,
skön och av ståtlig gestalt och skicklig i härliga slöjder;
henne förledde då snart de genomsluga foiniker.
Först blev hon lockad av en, när hon tvättade nere vid skeppet,
älskog att pläga med honom, en sak, som bedårar de svaga
kvinnornas hjärta alltjämt, ja även de bästa bland dem.
Henne han frågade se’n, vem hon var och vadan hon kommit;
genast hon gav då besked om sin fader och ståtliga hemmet:
"Sidon min hemort är, den kopparstrålande staden;
jag är till Arybas dotter, en man av en flödande rikedom,
men jag blev rövad av Tafier bort, som förövade strandhugg,
när jag från marken gick hem, och förde mig hit över havet
och till min herre här sålde, och dyrt han betalade för mig."
Henne då svarade han, som lönligen vilat hos henne:
"Har du ej lust nu att följa med oss tillbaka till hemmet
för att din faders och moders palats och de älskade själva
åter få se, ty de leva ännu, och de kallas för rika."
Därpå svarade kvinnan igen och sade till mannen:
"Jo det ville jag visst, om bara I loven mig, sjömän,
och er förplikten med ed att till hemmet föra mig oskadd."
Sade, och alla de svuro då strax den eden hon ville.
Men då de så hade svurit den äskade eden,
började kvinnan igen och talade till dem och sade:
"Nu blott stilla och tyst! Må ingen av hela ert manskap
tala mig till med ett ord, om han skulle mig möta på gatan
eller vid källan en dag, så att ingen till gubben i slottet
löper och talar det om, och gubben anande oråd,
låter då binda mig hårt och bereder fördärv åt er själva.
Kommen ihåg, vad jag sagt, och er skynden med varuombytet.
Men när så allting är klart och skeppet har laddningen inne,
skicken då genast åstad till palaset ett bud, som mig varskor,
så skall jag komma med allt det guld, som mig faller i händer;
annat jag kunde väl också er ge, om jag ville, i färdlön:
ja, ty jag fostrar i slottet en son åt den mäktige mannen,
riktigt en vaken pilt, som springer och följer mig ute;
den tör jag föra ombord, och betydlig blir vinsten på honom
varsomhelst ibland främmande folk, dit I fören den lille."
Så hon sade och skyndade hem till det höga palatset.
Dessa nu liggande blevo ett år därhemma i hamnen,
handlande varor och lastade in i det rymliga skeppet.
Men när så lasten var full och skeppet var färdigt att segla,
sände de budet åstad, som skulle fonikiskan varsko,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
