Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Faren, I andra, till staden nu fram med det beckade skeppet,
medan jag själv går på åkrarna ut och till herdarnas gårdar;
markerna vill jag bese, och i skymningen går jag till staden.
Men till i morgon jag bjuder er in till belöning för färden
hemma på gille, där ädlaste vin skall vankas till sovlet."
Talade honom då till Theoklymenos, frejdade siarn:
"Vart skall då jag nu ta vägen, min son? Hos vem skall jag husrum
söka bland alla de män, som på klippiga Ithaka härska?
Eller skall genast jag gå till din moders hus och ditt eget?"
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Eljest jag skulle nog själv ha dig bjudit att lika så gärna
gästa hos oss, ty du ingenting där skulle sakna, men nu dock
vore det mindre behagligt för dig, när jag icke är hemma
och du ej träffar min mor, ty hon sällan bland friarna synes
nere i salen, men uppe hos sig hon sysslar med väven.
Dock, en annan jag må nämna dig vill, som du kunde besöka:
gå till Eurymachos blott, Polybos’ lysande telning,
vilken av Ithakas folk likt en av de eviga aktas;
också den vida förnämsta han är och den främste att sträva
efter min moders hand och Ulysses’ konungaspira.
Dock, det känner Olympiske Zeus, som tronar i etern,
om han ej olycksdagen på dem före bröllopet skickar."
Medan han talade än, flög det fram till höger en vingsnabb
falk, ett Apollos vingade bud, och en duva i klorna
höll han och plockade den, så att vingarna ströddes på jorden,
och mitt emellan Telemachos själv och skeppet de föllo.
Honom då kallade strax Theoklymenos med sig till sides
fattade honom i hand och talade sedan och sade:
"Ej utan gudarnas råd den lyckofågeln dig sändes;
ty att en sådan det var, det varsnade genast mitt öga.
Icke en annan ätt så konungadanad som eder
finnes på Ithakas jord; nej, eder är spiran evärdligt."
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Måtte uppfyllelse vinna det ord, som du sade, o främling!
Då skall du vänlighet stor, som ej sparar på rikliga skänker,
röna av mig, så att vem som dig ser, skall prisa dig lycklig."
Sade och nu till sin redlige vän Peiraios han talte:
"Ädla Peiraios, Klytios’ son, du mig lydde i allting
mera än någon av alla de män, som mig följde till Pylos.
Gör mig till viljes ock nu och tag främlingen med till din boning
för att bevisa all heder och vård, tills jag kommer tillbaka."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
