Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda gav han besked, och herden sandalerna genast
tog och på fötterna snörde och gick. Men för Pallas Athene
var det ju icke fördolt, att Eumaios lämnade gården
utan hon nalkades dit, lik en jordisk kvinna att skåda
skön och av ståtlig gestalt och skicklig i härliga slöjder.
Mitt emot dörren till hyddan hon stod, för Ulysses allena
synlig, men icke Telemachos såg eller märkte gudinnan,
efter de eviga ej för envar sig tydligen visa,
men av Ulysses hon sågs och av hundarna; dock de ej skällde,
men över gården de bort under ängsligt kvidande flydde.
Tecken med ögonbrynen hon gav, och den ädle Ulysses
såg det och lämnade hyddan och gick till den resliga gårdsmur
och för gudinnan stod. Då talade Pallas Athene:
"Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
uppenbara nu allt för din son och fördölj det ej längre,
för att, när död och fördärv emot friareskaran I planlagt,
sedan tillsammans begiva er in till den prisade staden.
Själv skall jag länge ej saknas hos er, jag är lysten på kampen."
Sagt, och med staven av guld vid honom nu rörde Athene.
Dräkten, han burit förut, både nytvådd mantel och livrock,
höljde ånyo hans bröst, och förhöjd var hans växt och hans ungdom,
kinderna rundades åter som förr, och huden var solbrynt,
under det skägget sig krusade mörkt kring den fylliga hakan.
Sedan hon detta beställt, hon åter försvann, men Ulysses
vände till hyddan igen och med häpnad såg honom sonen,
vände sitt anlete bort och var rädd, att han skådat en gudom,
och med bevingade ord han talte till honom och sade:
"Annorlunda du nu är att se än tillförne, o främling;
annan är dräkten, du bär, och gestalten ej längre densamme.
Säkert du en av de eviga är, som i himmelen leva.
Var oss då huld och låt bringa åt dig tacknämliga offer
jämte de vackraste skänker av guld och oss nådigt förskona."
Honom svarade då den prövade konung Ulysses:
"Nej, jag är icke en gud, vi håller du mig för en evig?
Utan din fader jag är, för vars skull du har suckan och jämmer,
där du får lida så ont och dig finna i friarnas ofog."
Så han sade och kysste sin son och lät sina tårar
rinna från kinderna fritt, som han ända tills nu hade kuvat.
Dock hans son, ty han kunde ej tro, att han skådade fadern,
började tala igen och svarade honom och sade:
"Du? Nej omöjligt Ulysses du är och min fader! En gudom
dårar mig blott, för att endast dess mer jag må sucka och sörja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
