Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så var Amfinomos’ ord, och de gillade alla hans mening,
stodo så upp och begåvo sig hän till konungens boning,
där de nu slogo sig ned på de blankpolerade stolar.
Men på den kloka Penelope nu kom den tanken i sinnet
att sig visa igen för den trotsiga friareskaran,
ty hon försport i sitt rum, att förgörelse hotade sonen;
härolden Medon det sagt, ty han överläggningen åhört.
Neder till salen hon gick, av betjänande tärnorna åtföljd;
men då hon lände till friarna fram, den härliga kvinnan,
syntes hon stanna i dörrn till den väluppmurade högsal,
höljande kindernas par med det fina och glänsande doket,
och med bestraffande ord till Antinoos talte hon häftigt:
"Fräcke Antinoos, illgärningsman! Och så heter det ändå,
att du skall vara på Ithakas ö ibland män av din ålder
ypperst i råd och i tal. Nej, sådan har aldrig du varit.
Rasande, säg, vi du nu min Telemachos står efter livet?
Aktar du ej bönfallandes röst, fastän Zeus är dem vittne?
Tror du en gudlig gärning det är att fördärva varandra?
Vet du då ej, att din fader en gång till vår tröskel som nödställd
flydde för folkets hämnd, ty stor var förbittringen bland dem,
därför att mannen sig givit i lag med tafiske våldsmän
och mot thesproterna övade ont, som till oss voro vänner?
Folket hans blod ville se och riva hans hjärta ur livet
och föröda i grund det myckna och goda han ägde.
Våldet Ulysses då styrde utav och betvang deras vrede,
han, vars hus du nu öder som rov, till vars maka du friar,
och vars barn du förgör, mitt hjärta till grymmaste pina.
Därför håll upp, jag dig beder, och bjud dina vänner detsamma!"
Svarade Polybos’ son Eurymachos henne och sade:
"Ädle Ikarios’ dotter, du kloka Penelope, hör mig!
Lugna dig, drottning, låt icke din själ över sådant sig ängsla!
Ej är den mannen född, och aldrig han heller skall födas,
som skall en våldsam hand på din dyre Telemachos lägga,
aldrig, så länge som jag är vid liv och har ögonen öppna.
Ty jag vill säga en ting, och det ordet skall bliva besannat:
här ser du den vars lans skall genast i mördarens hjärtblod
färga sig röd, ty jag själv har hos stadsförhärjaren Ulysses
ofta som liten fått sitta i knät, och han stack mig i handen
bitar av steken och höll till min mun det glimmande vinet.
Därför jag håller Telemachos kär såsom ingen bland mänskor,
och han behöver ej alls att från friarnas sida för döden
frukta, men bliver den sänd av en gud, är omöjligt att undfly."
Tröstande talte han så, men stämplade själv på hans lönmord.
Drottningen åter gick upp i det strålande ovangemaket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
