Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Ulysses inkommer till staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så han sade. Sin väg nu Telemachos gick över gården
hurtigt med ilande steg och mot friarna stämplande ofärd.
Men då han lände så hem till det väluppbyggda palatset,
tog han och ställde ifrån sig sitt spjut emot pelaren höga
och över tröskelstenen gick in och trädde i salen.
Först bland alla fick honom då se Eurykleia hans amma,
medan på stolarnas prunkande rad hon bredde ut fårskinn;
gråtande strax till hans möte hon gick, och de övriga tärnor
kommo omkring honom ock, som han ägde, den ädle Ulysses,
bjödo välkommen igen och kysste hans huvud och skuldror.
Och från våningen ut den kloka Penelope trädde,
liknande Artemis själv eller gyllene kärleksgudinnan,
och om älskade son hon gråtande slog sina armar,
kysste hans huvud ömt och bägge hans strålande ögon,
medan med tårfylld röst hon talte bevingade orden:
"Kommer du, ljuvliga ljus, min Telemachos! Aldrig jag väntat
mera att se dig igen, från den dagen du reste till Pylos
hemligen, utan mitt lov, för att efterhöra din fader.
Dock, förtälj mig nu allt, vad du mötte och såg på din resa."
Henne Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Väck ej min smärta till livet igen, o moder, och upprör
hjärtat nu i min barm, då så nyss jag är frälsad från döden,
utan begiv dig i bad och kläd dig på kroppen i nyrent,
därpå stig upp i ditt ovangemak med ditt följe av tärnor,
lova högtidligen där att åt samtliga gudarna offra
festhekatomber, om Zeus låter vedergällningen komma.
Själv jag till torget nu går för att bjuda en främling i huset
bliva vår gäst, som följde mig hit, när från Pylos jag hemfor.
Honom till staden jag sände förut med mitt hurtiga manskap;
vännen Peiraios jag bad att den främmande hem till sin boning
föra och äga all heder och vård, tills jag komme tillbaka".
Så han talte, och drottningen teg och höll inne med svaret.
Därpå i badet hon gick och sig klädde på kroppen i nyrent,
lovade se’n under bön åt samtliga gudarna offra
festhekatomber, om Zeus läte vedergällningen komma.
Men ur palatset på stund gick Telemachos ut, och i handen
spjutet han bar, och han följdes av två snabbfotade hundar;
och ett gudomligt behag göt ut över honom Athene,
och allt folket på ynglingen såg, där han kom med beundran.
Strax kring honom i flock de manhaftiga friarna kommo,
talande vänliga ord, men tänkande ont i sitt sinne.
Undan han drog sig likväl ur trängseln av friareskaran,
och till den plats, där han Antifos såg, Alitherse och Mentor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
