Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana äro ju tiggarna jämt och de irrande männer.
Lycklig jag varit en gång även jag och bland människor bofast;
rikt var välsignat mitt hus och ofta jag gav åt den arme
huru han också såg ut, och vadhelst för nöd honom tryckte;
trälar jag ägde i tusendetal och allt vad för resten
krävs för ett lyckligt liv, och som låter en räknas bland rika.
Allt är förintat av Zeus, ty så har väl honom behagat.
Därför, o kvinna, besinna, att själv du en gång kan förlora
hela den skönhet, varöver du nu ibland tärnorna yves;
räds, att din fru i sin harm kan straffa dig eller Ulysses
komma igen till sitt hus, ty ännu är hoppet ej ute.
Och om han också är död, som du tror, och ej vidare kommer,
så är ju redan hans son Telemachos vuxen till mandom
under Apollos hägn, och honom skall icke det undgå,
därest en kvinna i huset är fräck; han är liten ej längre."
Så han sade; hans ord den kloka Penelope hörde
och mot sin tärna i bannor for ut och talte och sade:
"Tror du, att icke jag hör, du djärva och skamliga hynda,
vad du fördristar dig till? Det skall falla tillbaks på ditt huvud.
Ja, ty du visste det gott, av min egen mun du det hörde,
att i min sal jag ämnade nu den främmande fråga,
vad om min make han vet, efter sorgen så bittert mig kväljer."
Sade och vände sitt ord till Eurynome, fataburstärnan:
"Kära Eurynome, hämta en stol och bred över ett ullskinn,
så att den främmande sätta sig kan för att höra och svara
och ge mig grundligt besked, ty jag noga vill fråga om allting."
Sade, och tärnan hämtade fort och i drottningens närhet
ställde en glänsande stol och lade på denna ett ullskinn,
och uppå stolen tog plats den prövade konung Ulysses.
Började kloka Penelope se’n att tala och sade:
"Främling, jag känner mig manad att först om detta dig fråga:
vadan och vem är du själv? Var äger du hem och föräldrar?"
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Drottning, bland dödliga finnes ej en på oändliga jorden,
som skall dig lasta; i sanning, ditt lov har till himmelen hunnit,
liksom en frejdad kungs, som håller i gudarnas fruktan
över ett folk, som är tappert och stort, sin mäktiga spira,
styrkande lagar och rätt, och på bördiga markerna frodas
vete och korn, och de lummiga träd under frukterna bugna,
ymnig är boskapens avel, och rikt är fisket vid stranden,
under hans lyckliga hägn, och allt folket trives och blomstrar.
Därför du gärna må här i ditt hus om allt annat mig fråga,
men om min börd och mitt fädernesland må du icke mig spörja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
