Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läggande mantlarna av på raden av stolar och troner.
Därpå de slaktade frodiga får och de vackraste getter,
slaktade späckiga svin och tillika en kviga ur hjorden.
Innanmätet blev stekt och fördelat av några, och andra
blandade bålarna till, och pokalerna ställde Eumaios
fram, och i de präktiga korgar Filoitios, herdarnas förman,
satte på borden bröd, och Melanthios bägarna fyllde.
Därpå de grepo sig an med de väntande, färdiga rätter.
Nu med beräknande list Telemachos gav åt Ulysses
nederst vid tröskelstenen hans plats i den ståtliga salen,
sättande fram den enklaste stol och ett bord av de minsta;
därpå han lade en part utav innanmätet för fadern,
hällde så vin i en gyllne pokal och talade sedan:
"Här må du sitta och dricka ditt vin bland de övriga gäster.
Själv skall jag giva dig skydd mot samtliga friarnas hånsord
ävensom allt slags våld, ty detta är icke ett värdshus,
utan Uysses’ palats, som åt mig av min fader förvärvats.
Vakten er, friare, nu, att ert sinne er ej må förleda
varken till skymf eller våld, för att ej må bli strider och träta!"
Så han talte, och alla de då sig beto i läppen,
häpnande över Telemachos’ ord, ty han talade dristigt.
Tog då till orda bland dem Antinoos, son av Eupeithes:
"Hårt är det talet förvisst, I achaier, men låtom oss ändå
hålla tillgodo därmed, då Telemachos riktigt oss hotar.
Zeus tillstadde det ej, vi eljest väl hade i huset
längesen tystat hans mun, hur högt han än larmar och ordar."
Sagt; men Telemachos aktade ej, vad han sade, det minsta.
Nu härolderna tågade fram genom staden med gudens
heliga festhekatomb, och achaiernas lockiga söner
uti Apollos skuggiga lund sig församlade talrikt.
Sedan de ryggradsköttet nu stekt och det tagit av spetten,
fingo de alla sin del och höllo en lysande måltid.
Och de, som passade upp, framsatte en part för Ulysses
lika så stor som den friarna fick, ty så dem befallde
käcke Telemachos, son av den gudalike Ulysses.
Ej lät Athene nu alls den trotsiga friareskaran
sluta med hån och med kränkningar upp, för att harmen i hjärtat
måtte än djupare gro hos Laertessonen Ulysses.
En där i friarehopen det fanns, som hette Ktesippos,
boende var han på Samos, en man av det ondaste sinne.
Trotsigt förlitande sig på sin rikedom, vilken var gränslös,
giljade han till Ulysses’ gemål, då ej konungen hemkom.
Denne till orda nu tog i den trotsiga friareskaran:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
