Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför nu övertala din mor, att hon tager till make
den som den yppersta är och bjuder den rikaste brudskänk,
för att du sedan må själv uppå fädernegodset med gamman
äta och dricka i ro, medan hon åt en annan är husfru."
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Nej, Agelaos, vid Zeus och vid allt vad min fader har lidit,
där han från Ithaka fjärran förgicks eller irrar i världen:
aldrig jag giftermålet fördröjt, men har bett henne äkta
vilken hon vill, och är också beredd till ofantliga skänker.
Men att jag skulle ur huset min mor mot sin vilja med maktspråk
jaga, det blyges jag för. Må gudarna detta förbjuda."
Så var Telemachos’ svar. Men bland friarna Pallas Athene
väckte ett outsläckligt skratt och förvirrade sinnet.
Onaturligt och hemskt ur förvridna käftar kom skrattet,
köttet, de åto sågs drypa av blod, och i ögonen på dem
tårarna stodo, och dödens ve med sin aning dem fyllde.
Tog då till orda bland dem Theoklymenos, kraftiga hjälten:
"Olycksaliga män, vad går åt eder? Natten har omsvept
både ert huvud och ansiktsdrag och hela er skepnad,
suckande jämmern är lös och kinderna våta av tårar,
väggarna drypa av blod och av blod var bjälke i taket,
hallen av dödas skuggor är full, och de trängas på gården,
längtande alla till Erebos’ djup, till förgörelsens mörker,
solen på himlen är släckt och rymden förlorad i töcken."
Sade, men friarnas lag blott skrattade häftigt åt honom,
och Eurymachos, Polybos’ son tog till orda ibland dem:
"Galen den främmande är, som är nyligen kommen till gården.
Därför, I ynglingar, leden på stund honom ut ur palatset,
att han till torget kan gå, då han tycker, att här är så beckmörkt."
Honom svarade då Theoklymenos, kraftige hjälten:
"Nej, Eurymachos, icke för mig vill jag hava ert följe.
Än har jag ögon och öron, och än har jag fötter att gå på
och i mitt bröst ett förstånd, som äger ej vank eller lyte;
dessa mig följa, och hädan jag går, ty jag skönjer, att ofärd
närmar sig eder, den ingen förvisst kan fly eller undgå.
Veten det, friare alla som här hos den ädla Ulysses
kränken i konungens hus hans gäster med skändliga våldsdåd!"
Sade och sedan gick ut ur det väluppbyggda palatset
och till Peiraios gick hän, som med vänlighet honom emottog.
Samtliga friarna började nu på varandra att titta,
och för att reta Telemachos än, de belogo hans gäster,
mången då yttrade så bland de övermodiga unga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
