Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta Sången. Bågskjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hederligt rykte bland folk, som utan försyn för en ädling
öda hans hus. Vad finnen I då i det andra för smädligt?
Denne här främlingen är ju försann både reslig och starkbyggd,
och han berömmer sig av, att han äger en ädling till fader.
Lämnen då bågen åt honom en gång, få vi se hur han lyckas!
Ty jag vill säga en ting, och det ordet skall bliva besannat:
spänner han bågen, och honom beskär slik ära Apollo,
skall jag den skönaste dräkt honom ge, både mantel och livrock,
därtill ett stingande spjut till värn emot karlar och hundar
jämte ett svärd, tveeggat och skarpt, och tillika sandaler
och honom sända åstad, dit det lyster hans sinne att fara."
Henne Telemachos svarade då den vettige yngling:
"Moder, ej någon har mera än jag bland achaierna makten
bågen att giva åt vilken jag vill och den även förvägra,
ingen bland alla, som här på det klippiga Ithaka härska
eller på öarnas flock invid hästuppammande Elis.
Ingen av dem kan mig hindra med våld, om jag ville ock bågen
skänka åt främlingen alldeles bort till att taga den med sig.
Gå nu i våningen in och dig ägna åt sysslorna dina,
väven och sländans id, och befall tjänarinnornas skara
göra sin gärning med flit; vi män skola sörja för bågen,
främst av alla dock jag, ty min är makten i huset."
Slagen av häpnad, hon vände då strax till sin våning tillbaka,
under det sonens förståndiga ord på sitt hjärta hon lade.
Upp till sitt ovangemak hon begav sig med tärnornas följe,
där hon Ulysses begrät, sin älskade man, tills Athene
göt på den sörjandes ögonlock den ljuvliga sömnen.
Bågen Eumaios nu tog och var redan på väg med detsamma,
genast begynte då friarnas hop att skrika i salen;
mången då ropade så av de övermodiga unga:
"Vart går med krokiga bågen du hän, du eländige herde?
Strykare! Snart skall du fjärran från folk därborta hos svinen
sönderslitas som rov av de hundar, som själv du har uppfött,
blir oss Apollo blott huld och de andra odödliga gudar."
Så de skreko, och brått han den lade ifrån sig på stället,
gripen av skrämsel vid ropet, som ljöd från de många i salen.
Men under hotelser ropade då Telemachos också:
"Far, bär du bågen fram! Och ve, om du alla vill lyda!
Akta dig bara! Fast yngre jag är, skall jag eljest med stenkast
jaga på landet dig ut, ty den starkare är jag i krafter.
Ack att jag friarna ock, så många de äro i huset,
överginge så mycket i kraft och i armarnas styrka!
Då skulle mången i jämmerligt skick jag förhjälpa på färde
utur vårt hus i en hast, ty de stämpla allenast på illdåd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
