Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra Sången. Dråpet på friarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tag så reda därpå, om det någon av kvinnorna varit
eller Melanthios, Dolios’ son, som jag snarast förmodar!"
Sådana föllo de ord, som de växlade där med varandra.
Åter till kammarn sig smög Melanthios, getternas herde,
vapen att hämta på nytt, men den trogna Eumaios det märkte,
och till Ulysses han talade strax, som stod honom nära:
"Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses!
Se, där smyger sig han, på vilken vi gissade själva,
åter till kammaren upp. Låt mig därför nu höra din vilja,
om honom döda jag skall, ifall överhanden jag vinner,
eller ock föra hit neder till dig att för alla de missdåd
plikta, som här i ditt hus den skurken bedrivit så länge?"
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Jag och Telemachos skola se till att härinne i salen
hålla de trotsiga friarna kvar, fastän häftigt de storma.
Tagen på karlen I fall, bakbinden hans händer och fötter,
kasten i kammaren in honom fort och dörrarna stängen;
binden ett välsnott rep om hans liv och hissen i taket
ända till bjälkarna upp honom se’n längs pelaren höga,
för att han först någon tid måtte levande pinas och plågas."
Sade, och herdarna lyssnade till och befallningen lydde,
sprungo till kammaren hän, osedda av mannan därinne.
Runtom i kammarens hörn han letade nu efter vapen,
medan på var sin sida om dörrn de sig lurande ställde.
Men då på tröskeln igen Melanthios, getternas herde,
just ville sätta sin fot med en prunkande hjälm i ena
hand och en sköld i den andra, en stor, som var gammal och möglig,
vilken var buren förr av den ädla Laertes som yngling,
men ibland skräpet nu låg, då dess remmar i sömmarna lossnat,
rusade hastigt de fram, honom grepo och drogo vid håret
åter ditin och där slogo omkull den förskräckte på golvet.
Därpå med skärande rep de bundo hans händer och fötter,
surrande stadigt på ryggen dem fast, som dem nyss hade tillsagt
hjälten Laertes’ son, den prövade konung Ulysses,
bundo ett välsnott rep om hans liv och hissade honom
ända till bjälkarna sedan i tak och längs pelaren höga.
Därpå du honom begabbade så, svinherde Eumaios:
"Nu kan du vila dig rart, Melanthios, natten igenom,
makligen sträckt på en svällande bädd, som dig passar och anstår,
och du försover dig ej, när dagningen stiger på gulltron
bittida upp ur Okeanos’ ström, då du skall väl som vanligt
driva hit getter åt friarnas hop till att laga ett festmål."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
