Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde Sången. Förlikningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beledsagad av herden och klädd i eländiga kläder,
varande sådan att se som den uslaste tiggaregubbe,
stödjande tungt på sin stav och med ynkliga paltor på kroppen.
Ej var det möjligt för någon av oss, ej ens för de äldsta,
att honom känna igen, där han tedde sig för oss så plötsligt,
utan med skymfliga ord och med kast vi förhånade honom.
Och till en tid han fördrog med ett sinne, som vant sig att tåla,
att i sitt eget hus bemötas med kast och med skymford,
men då han sedan en maning förnam ifrån Zeus med egiden
flyttade vapnen ur salen han bort med Telemachos’ tillhjälp,
lade på kammarn dem upp i förvar och reglade dörren.
Därpå med ränker och svek i sitt sinn han befallde sin maka
lägga för friarna fram hans båge och bilorna järngrå,
vilket begynnelsen blev för oss arma till kamp och till blodbad.
Nu var det ingen i hela vår krets, som orkade spänna
kraftiga bågens sträng, ty mycket för svaga vi voro.
Men när omsider Ulysses då själv ville handskas med bågen,
ropte vi alla som en och förbjödo med hotande stämma,
att man åt honom den gav, hur mycket han än måtte orda;
endast Telemachos själv det befallde och bjöd honom skjuta.
Bågen i handen han tog, den prövade konung Ulysses,
spände dess sträng utan möda och sköt genom bilorna alla;
sprang så på tröskeln upp och hällde med gnistrande ögon
vingade pilarna ut och drotten Antinoos nedsköt.
Därpå han sände från sträng mot oss andra de smärtande pilar,
siktande säkert och kvickt, och vi stupade över varandra.
Och det var tydligt att se, att en gud var dem kommen till bistånd,
ty nu obändiga foro de fram och runtom i salen
höggo oss ner utan hejd, och braket av krossade pannor
mängdes med rosslingar hemskt och på golvet flödade bloden.
Sådan blev döden för oss, Agamemnon, och ute på gården
ligga nu kvar våra lik hos Ulysses och ingen dem ansat,
ty de ej ännu om saken ha hört, våra fränder därhemma,
så att de kunde det svartnade blod oss tvätta av såren
och oss begrava med gråt — den tjänst, som bevisas de döda."
Själen av Atreus’ son då svarade honom och sade:
"Sälle Laertesson, du mångförslagne Ulysses!
Dig blev i sanning beskärd den dygderikaste maka.
Vad hon var ädel i sinne och själ, Ikarios’ dotter,
drottning Penelope huld! Hur troget hon alltid Ulysses
mindes, sin ungdomsgemål! Och därför skall ej hennes dygders
rykte förgå, men en tjusande sång skola gudarna själva
låta bland släktena jämt om den trogna Penelope ljuda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
