- Project Runeberg -  Kort handbok i hönsskötsel för Sveriges jordbrukande befolkning /
29

(1890) [MARC] Author: Ferdinand Flygarson - Tema: Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hönsens utfodring och vård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Stundom angripes endast ett. enstaka organ och stundom utvecklar den sig 1 en helt annan ordning, än vi nu angifvit. Den igenkännes lättast på de ostartade beläggningar, som bilda sig på på slemhinnorna 1 svalget och hvilka hastigt tillväxa och qväfva djuret. Så fort man misstänker, att något djur har difteri, afskiljes det genast från de öfriga och sättes i-ett varmt rum. Kan rum- met fyllas med varma vattenångor, är detta fördelaktigt, i annat fall låter man djuret flere gånger om dagen inandas sura ångor af en blandning af 20-delar vatten och 1 del ättiksyra, hvarjemte de ostartade massorna bestrykas och om möjligt aflägsnas med en fjäder, doppad i varmt karbolvatten (1 del på 40 delar vat- ten). Dieten bör bestå af mjölk, litet fint, kokt kött och tunna vällingar. Hönshuset: bör noga desinficeras. såsom vi ofvan uppgifvit, äfvensom hönsgården, Vill man icke inlåta sig på en besvärlig behandling med en i alla händelser tvifvelaktig utgång, är det enklaste medlet, att genast slagta de angripna djuren och helst bränna dem eller gräfva ned dem på ett aflägset ställe till erforderligt djup. Sjuka höns, som antingen slagtats eller sjelfdött, böra genast nedgräfvas och icke på något sätt användas. Det vigtigaste är dock utan tvifvel att i möjligaste måtto söka förebygga sjukdomar och detta sker genom att på ett ändamålsenligt sätt vårda och utfodra djuren. Främst står då . den gamla regeln, att hålla dem i ett från fukt och drag full- komligt fritt och lagom varmt hus, der temperaturen om vintern aldrig understiger + 3 grader Cels., samt att ej.utsätta dem för' dåligt väder hvaraf förkylningar lätt uppkomma; äfvensom att utfodra dem väl med god, sund och omvexlande föda, med undvikande af förskämda och i jäsning varande födoämnen, un- ken eller mältad säd, samt dåligt dricksvatten, hvilket bör ofta ombytas, då kärlen äfven rengöras. $ Att elda i hönshuset för att under vintern hålla lämplig ” värmegrad, har visserligen det goda med sig, att hönsen börja värpa tidigt på året, men de blifva äfven deraf i högsta grad ömtåliga och emottagliga för sjukdomar, hvarför vi alldeles af- råda från ett dylikt förfaringssätt. Bästa medlet att få passande värme "är, att ej hafva hönshuset större, än hvad som jemt och rätt erfordras för det antal höns man håller, då djuren sjelfva värma huset, deri under dagens lopp hjelpta af solen; eller ock att hönshuset så inrättas, att det får värme från ett stall eller en ladugård. Sand eller finare grus måste alltid finnas i riklig mängd, äfvensom kalk i form af: gammalt murbruk eller dylikt och i öfrigt sörjes för renlighet och frisk luft, såsom vi-förut antydt..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hons/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free