Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörbergs Lefwerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltså måste jag emellertid antaga den tillbudna
wallhjonstjensten uti Knoxhult, samma sommar,
nemligen 1760; och det war mig en olycklig
tjenst. Ty uti slutet af Juli månad kommo wargar,
som refwo ihjäl och skadade många får för mig.
Jag får här bekänna upprigtigt: jag war wäl icke
nog wakande på min post, ty lyckan hade
tillförene satt mig i säkerhet, och jag förnötte förmycken
tid med ritningar och hwarjehanda tidsfördrif.
Men då jag träffade fåren skrämda, och på
owanligt ställe så dags på dagen, nemligen fram
på wallgatan, samt några bitna och saknade ett
wisst antal; satte denna omständighet mig
alldeles, i början, i dödsångest. Efter öfwerläggning
med mig sjelf, beslöt jag att rymma undan; ty jag
trodde mig blifwa liflös, om jag kom för mina hus
bönders ögon. Det swåraste war, att jag ej hade
mina kläder ute. Derföre måste jag passa på ett
tillfälle, då allt folket wore ute på sina arbeten, att
då smyga ut mina saker.
Dagen näst efter då olyckan skedde med fåren,
war folket mangrant i skogen, att dels söka efter
fåren, och dels undersöka hwad wallgossen tagit
sig före. De ropade på mig, men jag tordes
alldeles intet swara, utan drog mig dess räddare undan.
Änteligen dref den swåra hungren mig att nalkas
gården; men ehuru hemligt jag ärnade mig dit, så
mötte jag en min husbondes tjenstepiga, och sedan
hon fick ögonsigte på mig, kunde jag ej draga mig
bort. Darrande gaf jag mig i samtal med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
