Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
men likväl vågade ingen af d^m ens för ett ögonblick inställa
arbetet, ty hvar och en af dem visste, att mulatten, som beklädde en
uppsyningsman syssla, skulle straffa honom hårdt för hvarje i
sysslolöshet tillbragt minut.
Under det så några hundra svarta i sitt anletes svett arbetade
för att än ytterligare föröka sin herres redan förut kolossala rikedom,
satt plantageägaren, den väldige, den fruktade herr Lehman, vårdslöst
tillbakalutad i en sinnrikt konstruerad gungstol och blåste ur en
cigarrett ut lätta, blåa rökmoln i luften.
Han var lätt och svalt klädd och hade fötterna instuckna i rikt
broderade turkiska tofflor.
Vid första ögonkastet fick man i denna dämpade dager det
intrycket, att herr Lehman var en helt ung man, men betraktade man
honom närmare, så faan man. att hans ansigte hade en massa fåror
och rynkor, att hans ögon hade en matt, rent af slö blick, som ej
tillhör ungdomen, och man tog honom då för en ålderstigen man.
Men dessa antaganden voro båda oriktiga. Herr Lehman var
endast fyrtio år gammal, men han ägde en gubbes erfarenhet och
hade i sin ungdom fört ett så utsväfvande lif, att hans like
härutinnan väl näppeligen stod att finna.
Nu satt herr Löhman, mångmiliionären, der och hade tråkigt.
Han förde gäspande sin parfymerade näsduk till munnen, gned
sedan med den sina blixtrande briljantringar och sade derpå i låg,
vårdslös, men likväl befallande ton till den store neger, som med
öfver bröstet korslagda armar stod der ödmjuk vid dörren och
väntade på hans befallningar:
— Kalla hit Johnson 1
— Ja, massal mumlade jätten underdånigt och försvann med
blixtens hastighet,
Han skyndade bort till ett litet nätt trähus, hvarest Johnson,
millionärens förste uppsyningsman, satt vid ett stort bord.
Detta var öfversålladt med räkningar, tidningar och andra papperT
och Johnson hade nu redan suttit der i två timmar utan att likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
