Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Det hade inte alis fallit herr Lehman in att fråga efter sià
nya slafvinnas familjeförhållanden. Hvad bekymrade det honom,
om hon kanske blifvit skild från föräldrar och syskon eller från
man och barn? Han hade betalt köpesumman för henne, och hon
tillhörde honom nu med kropp och själ.
Det glödde af hat och vrede i Zannas ögon, när hon lemnade
sin efterträderska nycklarne.
— Jag önskar dig mycken lycka, sade hon giftigt, och du har
ju också gjort dig förtjänt deraf *i rikt mått. Fy, du gemena, svarta
stycke! Skäms du inte att undantränga mig från en syssla, som ja g
innehaft i öfver tjugu års tid? Innan du, din otäcka varelse, blef
född, var jag redan kokerska hos vår nuvarande massas far. Du
inbillar dig väl rent af, att èa är en hvit, emedan din hy är en
smula ljusare ^n min? Ha, ha, ha! O, hvilken egenkär menniska[
Hon är den svartaste, fulaste negress, som mina ögon någonsin skådat,
O, hvilken löjlig nippertippal Och se bara, hon bär ju ring på
fiag-ret! Skäms du inte ett endaste smul, otäcka våp?
Käte var allt för bedröfvad för att svara på dessa orättvisa
förebråelser. Hon såg tyst och sorgsen på den upprörda, vredgade kvinnan,
men hennes tystnad försatte Zanna i större raseri, än de gröfsta
skällsord skulle ha förmått göra.
— Jaså, anser du mig inte ens värd något svar? grälade den
afsatta kokerskan vidare. Du ber inte ens om ursäkt. O, hvilken
hjärtlös, högmodig varelse . . .
— Ack, afbröt henne Käte gråtande, är jag inte ännu
tillräck-ligt olycklig? Mitt hjärta är nära att brista af sorg, ty jag har i
dag blifvit skild från de mina, och G-ud allena vet, om jag någonsin
mera i lifvet får återse dem. Tror du, att jag frivilligt undanträngt
dig från din plats? Du vet ju, att Jag är en viljelös slafvinna, och
att jag måste intaga den plats, som min husbonde anvisar mig;
hvarför är du slitsa så ond på mig? Ömka mig i stället, ty mitt öde
är så sorgligt, att det väl kan väcka medlidande, men ej afund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
