Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Eida betäckte sitt ansigte ined förklädet och snyftade högt.
— Du sjelf, mitt barn, har utmanat det obevekliga ödet, du har
trotsat mitt förbud och derigenom gjort dig olycklig.
Jägmästaren reste sig upp.
— Jag går nu att träffa förberedelser i och för afresan. Inom
några timmar bryta vi upp.
Med dessa ord aflägsnade han sig.
Men Eida föll på knä och låg länge så, ett rof för den smärta,
som ej kan med ord beskrifvas.
Pågelkvitter, som bebådade den inbrytande morgonen, väckte
upp henne ur detta tillstånd af grubbel och half bedöfning.
Hon steg upp och såg ut genom fönstret. En purpurröd strimma,
den glädjebådande morgonrodnaden, kantade östra horisonten.
Med förnyad våldsamhet vaknade smärtan i hennes barm.
— O, nåderike fader, utbrast hon och vred krampaktigt sina \
händer, hvarför öfverger och förskjuter du mig? Med en känsla af
barnslig tacksamhet har jag hittills blickat upp till dig, har dagligen
prisat din mildhet och godhet, som skänkt mig en kärleksfull far,
1 en älskande syster, ett godt hem. Och till och med detta ställe, der
jag harmlös hittills lagt mitt hufvud till hvila, frånröfvar mig det
grymma ödet i denna stund. Och derför, evige menniskovän,
allgode fader der ofvan, tag mig, stackars öfvergifna barn, bort från
denna jämmerdal med ali dess sorg och smärta; hör nådigt min
innerliga bön: låt mig få dö! Men den ädle yngling, hvilken som ditt
verktyg låtit kärlekens heliga stråle lysa in i mitt hjärta, tag honom
i ditt allsmäktiga beskydd och trösta honom!
Just som hon ämnade stänga fönstret, såg hon en ryttare närma
sig.
Hon undrade mycket, hvem det kunde vara, och länge skulle
hon ej behöfva sväfva i ovisshet derom.
Dörren öppnades, och jägmästaren steg med dödsblekt ansigte
och djupt allvarsam min in i rummet.
Eida skyndade förskräckt emot honom och frågade efter orsaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
