Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FEMTE KAPITLET.
Hos slägtingar.
Förgäfves spanade baron Lilieswärd efter sin försvunna Eida.
Sommaren gick och likaså vintern, utan att han lyckades finna
något spår af henne, och han började redan frukta, att han aldrig
mer lifvet skulle få återse sitt hjertas älskling.
Han blef modfäld, ja, nästan förtviflad, och till råga härpå
träffade honom nu ytterligare ett hårdt si ag.
Sedan han på hösten med sin mor flyttat in till Stockholm,
sjuknade den senare i influensa, hvilken sjukdom, trots flere läkares
bemödande att häfva den samma, antog en allt allvarsammare
karaktär, tills frampå nyåret döden frånryckte den unge baronen hans
ömma, älskade moder och försänkte honom i en gränslös sorg.
Hans trogne, hängifne betjänt sökte, så mycket i hans förmåga
stod, trösta och förströ honom, men hans redliga bemödanden kröntes
ej med någon framgång.
Sedan Ragnar nu förlorat de båda, som varit hans käraste på
jorden, började han finna lifvet värdelöst och rent af umgås med
syndiga tankar på att förkorta det samma.
Men hvart hade då hans Eida tagit vägen, eftersom han trots
alla ifriga spaningar ej lyckats återfinna henne?
Jo, jägmästaren hade verkligen satt sin hotelse i verkställighet
och fört flickan till i hufvudstaden boende slägtingar, hvilka åtagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
