- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
46

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

en så grundlig rengöring, som om hon kvällen förut haft stor
barnbjudning och då fått allt nedsmutsadt och tillstökadt.

Fru Swärd bestod sig med två tjänstflickor, hvilka dagligen och
stundligen voro utsatta för derTmest orättvisa behandling. Aldrig
kunde de göra sin matmor till lags utan fingo alltjämt bannor
och måste för en mycket ringa lön träla från tidigt på morgonen
till sent inpå natten.

Den diplomatiska frun hade för princip att i sin tjänst endast
ta föräldralösa flickor från inrättningar, ty på så sätt var hon säker
för, att ingen uppbragt far eller mor ställde henne till svars för,
ifall hon behandlade sina tjänare mer än tillbörligt illa.

Klockan är fyra på eftermiddagen, och de båda flickorna sitta
i köket vid sin ytterst tarfliga och knappa middagsmåltid.

— Att man aldrig ska’ kunna få en varm matbit! klagade den
ena. På barnhuset blef man inte bortskämd, det ska’ Gru"d veta,
och jag skulle ingenting säga om kosthållet här, bara man finge äta
sig mätt och maten vore varm,

— Ja, det är för sorgligt, suckade den andra. Och så man
blir behandlad se’nl

— Ja, precis som om man inte vore menniska. Frun gör ju
inte annat än grälar. Och du skulle ha hört, så hon väsnades der
inne, när jag dukade af bordet, för det bokhållar’n råkat lemna kvar
en liten smula fett på sin tallrik. Det var, som om han begått det
värsta brott. Nej, vet du, Mina, här står jag inte ut länge till. Är
det här mat för den, som måste slafva så, som vi få göra? Usch,
så’n röra ; det smakar ju som ett slag för örat.

Kamraten, som hade en mycket fin hör8el, gaf den talande ett
varnande tecken, men det var redan för sent. Fru Swärd, som,
sin älskvärda vana trogen, lyssnat utaßför dörren, störtade som en
furie in i köket.

— Jaså, ä’ fröknarna missnöjda med kosthållet hos mig ? sporde
hon med lågande ögon. Hvad befalla då fröknarna? Ni behöfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free