Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
godtgöra denna orätt! rådde den äldre brodern och gaf lurande akt på,
hvilket intryck hans ord skulle göra på Evald.
.— Legitimera Xenia? frågade denne med vidt uppspärrade
ögon i något hånfull ton. Kära du, Xenia är ju min rättmätiga
dotter.
— Omöjligtl utbrast John, knappast i stånd att dölja, hur
upprörd han blifvit öfver hvad han nyss hört. Hennes mor var ju en
hvit slafvinna, för hvilken du, nästan innan du hunnit öfver pojkåren,
upplågade af passionerad kärlek, och hvilken du inlogerade i ett litet
vackert hus. Herre G-ud, hvem har inte varit med om liknande
äfventyr i sitt lifl Ingen klandrade dig för det; våra föräldrar blundade
för saken, och när Änne, din älskarinna, efter en flickas födelse
dog, gick vår mor på din enträgna bön till och med in på att taga
den lilla i sin egen vård. Om Änne varit din lagliga maka, så
skulle hon säkerligen ej lefvat så anspråkslöst i det lilla huset utan
gjort sina rättigheter som din hustru gällande.
— Så oriktigt du bedömer den stackars Änne! sade millionären
i missnöjd ton. Hon var det mildaste, det anspråkslösaste, det
oegennyttigaste väsen, som någonsin funnits. Vi voro bägge två nästan
bara barn ännu, när jag för första gången såg Änne, och det intryck,
som hon’ gjorde på mitt hjärta var outplånligt. Bakom min fars
rygg gjorde jag skulder för att kunna köpa henne af hennes herre,
en lam, knarrig gammal man, och jag förde henne sedan i triumf
till den lilla stuga, som jag låtit inreda åt henne, och tillstod för
henne min kärlek.
— Som hon besvarade, inföll John med mild röst, men med
hånfullt ànsigtsuttryck.
Evald hörde knappast dessa ord, ty han var nu helt och hållet
upptagen af sina barndomsminnen.
— Aldrig skall jag kunna glömma, fortfor han drömmande,
hurusom Änne med sin ljufva stämma i bedjande ton yttrade:
»Ni är min herre, men jag litar på ert ädelmod. Ni skall inte
göra mig olycklig. Fastän jag bara är en slafvinna, skattar jag dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
