- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
72

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

mig ett |hårdt slag. Jag kastade mig i ett tummel af nöjen och
utsväfningar för att kunna glömma henne. Jag tillbringade hela
nätter i spelhelveten, men spelet ägde snart nog icke mera något
behag i mina ögon, ty jag vann nästan oupphörligt, och pengarne
förlorade sitt värde för mig. Jag gjorde en resa till Sverige,
hvarifrån min Änne härstammade, och jag återvände hit lika bruten,
som jag rest.

— Hvarför upplyste du inte dina föräldrar om, att Änne varit
din laggifta hustru? frågade John lurande.

— Emedan förhållandet mellan mig och dem blifvit allt mera
spändt, berättade Evald. Vid Annes död hade vår far yttrat: »Det
var då en evig lycka, att den menniskan dog, ty Evald skulle aldrig
under hennes lifstid kunna ha förmåtts att ingå ett ståndsmessigt
äktenskap.» Och häri hade vår mor instämt. Det kunde jag aldrig
förlåta dem.

— Men efter hennes död hindrade dig väl ingenting från att
bekantgöra ditt äktenskap? fortfor John.

Millionären stod just i begrepp att förklara sitt handlingssätt,
när dörren öppnades och Xenia, strålande i ungdom och skönhet?
leende steg in.

— Mine herrar, det är serveradt, sade hon.

Den yngre brodern tillkastade den äldre en blick, som innehöll
uppmaningen att för tillfället afbryta samtalet. Jonn förstod honom.

— Låt oss göra upp resten af våra affärer efter måtiden! sade
han. — Törs jag be om din arm, min vackra nièce?

När Xenia nu lade sin lilla hand i farbroderns arm, tillhviskade
henne ingen varnande röst:

— Denne man är din oförsonlige fiende. Han önskar din död,
ditt förderf.

Sorglöst pratande gick den vackra flickan med sin följeslagare
in i matsalen, och alla tre togo plats vid det med blommor rikt
smyckade bordet.

På det med en bländande hvit damastduk betäckta bordet stodo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free