Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamhei togs snart i anspråk af någonting annat, och han gick
till fönstret för att lyssna.
— Skulle jag ha hört vilse? mumlade han efter några
sekunders förlopp, men stod dock fortfarande kvar och lyssnade med spänd
uppmärksamhet.
Hunden der nere skällde, men tystnade snart åter, och doktorn
hörde nu tydligt, att ett åkdon rullade fram på gården.
Han undrade storligen hvad det skulle betyda.
Nu ringde körsvennen på, och doktorns tjänare, en vresig
gammal gubbe, gick att öppna. Tigande förde ban den besökande till
sin herres rum och aflägnade sig sedan åter.
— Ah, är det ni, Siberg? utbrast läkaren och skyndade emot
den inträdande. Nå, är det gjordt?
Dödgräfvaren, ty det var verkligen ban, slog sig ned på en
stol och såg så triumferande ut.
— Visst ä’ det gjordt, svarade han,
— Nå, hur aflopp det?
— Helt och hållet efter önskan.
Läkaren betraktade den andre med så genomborrande blickar,
som .ville han iäsa i hans inre.
— Talar ni nu också sanning, min vän? frågade han.
Den på honom riktade forskande blicken förvirrade i någon mån
dödgräfvaren: ty han hade ju i sjelfva verket ej sagt fulla sanningen.
Ett ögonblick dröjde ban med svaret, men sedan hemtade han sig
och sade hastigt:
— Det är, som jag redan sagt: flickan är i godt förvar:
— Hon vaknade väl inte i förtid?
— Det gjorde hon visserligen. . .
— Hva’ ?
Läkaren tog ett steg baklänges.
— Åtminstone voro hennes ögon af ångest och förtviflan vidt
uppspärrade, berättade Siberg vidare, men förskräckelsen tycktes ha
beröfvat henne talförmågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
