- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
128

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

Vreden och hämdbegäret beherskade henne nu helt och hållet
och förjagade alla betänkligheter.

— Ja, jag skall betala honom för alla de misshandlingar, som
han låtit mig undergå. Han skall lära känna Lilly Randow, som
dumt nog älskade honom uppriktigt, då han, den förrädaren, deremot
endast hycklade kärlek.

Efter dessa ord skyndade hon genom korridoren och begaf sig
till andra ändan af huset.

Hon hoppades der träffa den förhatlige för att kunna ställa
honom till svars för hans trolösa handlingssätt.

Hennes barm häfdes våldsamt, och i henres hjärna hvirflade
tankarne vildt om.

Plötsligt nådde ett surrande och knarrande ljud hennes öra.

Förvånad stannade hon och lyssnade, och s $dan hun förvissr
sig om, hvarifrån det besynnerliga ljudet kom, gick hon vidare.

— Jaså, han är uppe så här dags, den uslingen, mumlade hon
för sig sjelf. Då har han naturligtvis något rackartyg fö. sig, som
inte tål dagsljuset, eljes skulle han väl inte behöfva ta natten till
hjälp. En snygg doktor i sanning! Det är nog inte så lite’
riskabelt att vara hans patient.

Försigtigt smög hon vidare.

Då upptäckte hon ett ljussken, och samtidigt föreföll det henne,
som hördes det knarrande ljudet tydligare.

Hon hade ej misstagit sig i sitt antagande.

När hon nu kom till en på glänt stående dörr och blickade in,
varseblef hon doktor Lehmaa.

Detta odjur stod och drog på en vef och skrattade dervid så
infernaliskt.

Några ögonblick gaf den unga enkan akt på honom, utan att
likväl kunna förstå hvad han egentligen hade för sig.

— Du ska’ snart förlora lusten att skratta, tänkte hon för sig
sjelf. Jag kommer att hålla sträng räfst med dig. Du anar tydligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free