Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
fordrar, och jag kommer inte att låta pruta med mig så mycket som
ett enda öre, förklarade Lilly.
— Femtio tusen kronor! skrek doktorn rasande och stampade i
golfvet. Det är, som jag säger: du måste vara vansinnig.
— Jag vore det, om jag begärde mindre.
— Tror du då verkligen, att jag fäster något som helst afseende
vid en så i högsta grad oblyg begäran?
— Ja, det tror jag visst det.
— Hvilket misstag?
— Menar du det?
— Aldrig kommer jag att utbetala denna stora summa för rakt
ingenting.
— För rakt ingenting? upprepade den vackra kvinnan med ett
bittert skratt. Jaså, låter det så nu ? Men, som sagdt, du gör, som
du vill, fortfor hon i olycksbådande ton. Erhåller jag inte det
begärda, så skall verlden i morgon få veta, hvem du egentligen är,
och du torde då på statens bekostnad få fritt husrum och fritt vivre
för hela lifvet. Då behöfver du ju inte alis din stora förmögenhet.
Jag hoppas, du förstått mig?
Doktor Lehmans i grönt skiftande ögon antogo ett uttryck af
outsäglig vrede.
Han böjde hufvudet lindrigt framåt likt en tiger, som står i
begrepp att kasta sig öfver sitt byte.
Kvinnan befann sig onekligen i en högst vådlig belägenhet.
Men hon var på sin vakt.
Hon gaf med den mest pinsamma uppmärksamhet akt på honom
och följde så noga hvarje hans rörelse.
Och äfven hon var så uppretad cch så ytterst beslutsam, att
hon ej kände minsta spår af fruktan; tvärtom, hon vågade till och
med rent af vara utmanande.
— Ännu en gång frågar jag dig, Edvard, och det för allra sista
gången: vill du betala mig den begärda summan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
