- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
152

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

Denna rädda aning blef forfc nog hos henne visshet, och hon
stammade:

— Min Gud, kan väl sådant vara möjligt?

Och när Eida nu rent af tänkte på möjligheten, att hennes
bjärtas älskling kunde befinna sig innanför den flyttbara väggen, då
var hon nära att svimma.

Hon började darra så häftigt, att bon måste söka något stöd för
att kunna stå på sina ben.

Hemska bilder drogo långsamt förbi hennes själs öga.

Hon såg sin Ragnar i en sådan ryslig belägenhet, såg, hurusom
den ena af de honom omgifvande väggarna £ led honom allt närmare
inpå lifvet, utan att han med sic a förtviflade ansträngningar
förmådde hejda henne.

Och vidare utmålade hennes lifligt arbetande inbillningskraft för
henne den scen, då han ej kunde fly undan längre, då den rörliga
väggen nådde honom och tryckte honom mot den motsatta och hans
själfulla öga hjälpsökande blickade mot höjden.

Då svartnade det för den stackars flickans ögon, och långsamt
gled hon ned på golfvet.

Men med ali energi kämpade hon emot den vanmakt, som
hotade att fängsla hennes sinnen, och lyckligtvis varade denna
pinsamma känsla af fullkomlig maktlöshet endast ett par minuter.

Hennes lemmar började återfå sin spänstighet, och hon hade
strax åter sin närvarande belägenhet klar för sig.

Ett par ögonblick lyssnade hon.

Grafvens lugn och tystnad rådde rundt omkring.

Eida uppbjöd ali sin viljekraft och stod strax derpå åter på
sina fötter.

— Jag vill försöka rädda den olycklige, om jag också inte vet,
huruvida han är min dyre Ragnar eller ej.

Med darrande hand fattade hon tag i vefven och sökte sätta
den i rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free