- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
173

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

— Hvar är massa? Jag ser inte till honom, skrek en negrinna.

— Han är under vattnet, tjöt en neger. Se, så rödt vattnet är
der på en fläck!

Negrernas högljudda jämmerrop och skrik kallade Willner till
platsen. Då han kom springande, skreko de:

— O, massa Willner, rädda vår massa! Alligatorn äter upp’en.
( Uppsyningsmannen kastade af sig stöflarne, drog ur fickan upp
en stor knif, fällde upp den, tog den stadigt i sin högra hand och
störtade sig med dödsförakt i vattnet.

Han hade uite yttrat ett enda ord.

Nästan ögonblickligen förstummades negrernas tjut och jämmer.
De sågo med vidt uppspärrade ögon och öppen mun efter den djärfve
simmaren, som utan tvekan styrde kurs rakt på alligatorn.

Nu hade ^han hunnit fram till honom. Blixtsnabbt stötte han
sin knif i hans högra öga.

Det stora djuret for högt i luften af gränslös smärta, öppnade
sina käftar och släppte sitt byte. Vattnet kom i en häftig rörelse,
ty alligatorn piskade det våldsamt med sin stjärt.

Willner hade dykt ned. Helt oförmodadt visade han sig om
några ögonblick vid odjurets venstra sida, och borrade sin knif så
djupt in i dess andra öga, att den gick af.

— Nu är alligatorn blind, jublade negrerna. Nu kan han inte
skada någon mera. Hurrah för massa Willner!

Denne vinkade otåligt med handen. Jublet syntes honom allt
annat än på sin plats i detta ögonblick. Han dök flere gånger ned
i hopp om att finna sin husbondes lemlästade kropp, men vattnet var
grumladt af blod, och alligatorn piskade det beständigt med sin
stjärt, så att man ej hade ett enda lugnt ögonblick i djupet.

Willner utstötte en djup suck och uppgaf allt hopp om att kunna
föra sin husbonde lefvande i land, när en negerflicka med gäll röst
utropade:

— Massa Willner, der bakom er uppdyker massa.

Uppsyningsmannen såg sig om och varseblef ett dödsblekt an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free