- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
175

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

Han skickade genast efter en gammal negergumma, som åtnjöt
stort anseende för sin förmåga att böta snart sagdt alla möjliga
åkommor och sjukdomar.

Så snart hon helt flyktigt undersökt den sårade, sade hon:

— Illa, mycket illa. Massa har inte långt kvar att lefva. De
stora blodådrorna äro sönderslitna.

I samma ögonblick slog den döende upp de bristande ögonen.

— Min dotter 1 stönade han. Äkta barn . . . söka i
skrif-bordet . . . Store Grudl

En våldsam darrning genomlopp hans stympade lemmar. Han
gjorde en yttersta ansträngning för att kunna tala mera, men redan
böjde sig den bleka dödsengeln ned ’öfver honom och berörde hans
panna med en lätt kyss.

Millonäreu Evald Lehman hade upphördt att lefva.

Den gamla negrinnan böjde sig ned öfver sin herre och mumlade:

— Död! Han var en god, välvillig och rättvis herre, och döden
bortryckte honom i blomman af hans ålder. Hvem vet, hur hårdt
vår nye herre kommer att behandla oss?

Vid tanken på, att deras öde nu säkerligen komme att gestalta
sig vida ogynsammare, brusto samtlige slafvar ut i veklagan. Men
det var icke deras gode herres död utan den största egoism, som
aflockade dem tårar.

Med en blandning af sorg och fruktan såg Willner på den
aflidne.

Han bäfvade för det ögonblick, då han måste träda inför hans
förtviflade dotter och meddela henne sorgebudskapet, och likväl fick
han ej uppskjuta det.

Xenia måste genast få veta, att hon nu var ett fader- och
moderlöst barn.

Öfveruppsyningsmannen befallde negrerna stanna kvar hos den
döde och gick sjelf att förbereda Xenia på hennes svåra förlust.

Det var ett rent af förkrossande slag, som så oförmodadt
drabbade den stackars flickan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free