- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
179

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179 ..

lyssnade med återhållen andedrägt och fingo snart klart för sig, att
en förbittrad ord vexling ägde rum mellan doktorn och fru Randow
nere i källaren.

Eida kom nu att tänka på, att doktorns gamle tjänare bodde på
nedra bottnen, och att han antagligen hade portnyckeln i sitt rum.

Utan svårighet fann hon trots mörkret dörren till hans rum och
öppnade den tyst och försigtigt.

Det brann ljus i rummet, men ingen menniska fanns der.

Ragnar och Eida stego in och funno på en hängare strax
innanför dörren några nycklar. Eida tog ned en af dem, i det hon
yttrade:

— Säkerligen är det här portnyckeln, för den är inte så rostig
som de andra:

— Och det här är källarnyckeln, det står skrifvet på den
vidhängande brickan, sade Ragnar, i det han från kroken tog en större
nyckel.

— Hvad ska’ du med den till? undrade Eida. Det gäller ju
här endast att komma ut i det fria.

— Visserligen är det hufvudsaken, medgaf Ragnar, som fått ett
lyckadt infall; men, tillade han, det kunde ju inte skada, om vi
stängde källardörren, innan vi ge oss i väg.

— Men då bli ju doktorn och fru Randow instängda i källaren?
invände Eida.

— Ja, det vore just meningen det. Det vore väl inte mer än
rätt åt dem, då de burit sig så åt mot 03s.

Eida hade redan med få ord berättat, hur skamligt fru Randow
betett sig mot henne, Ragnar tyckte derför, att han, utan att göra
sig samvete deröfver, gerna kunde stänga in dessa sina båda fiender
i källaren.

— Ja, men tänk, om ingen sedan kommer och befriar demf
inföll den godhjärtade flickan. De kunde ju rakt få svälta ihjäL

— Åh. det har ingen fara, lugnade henne Ragnar, ty jag kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free