Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
honom, henne ville han ha upphöjd till friherrinna framför Eida.
Antagligen hade han väl sina hemliga skäl härför.
När fru Svärd, fick veta, att den förrymda Eida åter kommit
till rätta, erbjöd hon sig tvärt att åter ta hand om henne; hon skulle
nog sköta om henne på lämpligt vis, menade hon.
. Hon längtade efter att åter få den stackars flickan i sitt våld
för att få pina och plåga henne, för det hon tagit sig det orådet
före att rymma från hennes »kristliga hus»; fru Svärd insåg
nämligen, att flickans hemliga försvinnande ej varit någon
rekommendation för henne. Det kunde ju finnas folk, som trodde, att flickan
gifvit sig i väg, för det hon blifvit illa behandlad, och för fru Svärd
var blotta tanken på en sådan möjlighet i högsta grad upprörande.
Bokhandlaren deremot ansåg, det en sådan åtgärd ej vore nog
betryggande; Eida kunde ju mycket väl få komma tillbaka till hans
hus, men då måste också baronen på något sätt aflägsnas från
Stockholm, ty i annat fall skulle de båda älskande alltid finna medel och
utvägar att träffas, och han ville då ej ansvara för följderna.
Jägmästaren insåg, det bokhandlaren hade rätt. Men! på
hvad sätt skilja de unga tu, så att ßagnar så småningom glömde
Eida och om möjligt i stället fattade tycke för hennes äldre syster?
Det yar en fråga, som ingalunda var lätt att besvara.
Den medgörlige och tjänstaktige bokhandlaren lofvade eme
ller-tid att i den goda sakens intresse göra hvad han kunde, och lugnad
begaf sig jägmästaren hem för att vaka öfver sin förälskade dotter,
så att ej hon korsade hans planer.
Följande dag kom till jägmästarbostället en person, som bad att
få tala med fröken Eida.
Lå han blef ensam med henne, stack han så hemlighetsfullt till
henne en biljett och aflägsnade sig sedan åter.
Eida, som vid första ögonkastet på utanskriften känt igen sin
Ragnars stil, fick brådt att skynda upp på sitt rum, regla dörren:
och bryta biljetten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
