- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
213

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

var, det hade de kommit öfver ens om, att bemäktiga sig en
lämplig skuta och med den ge sig i väg.

Detta förslag, som först framställts af Robert, hade af doktorn
genast omfattats med det allra lifligaste intresse, och han hade
gifvit sina båda handtlangare i uppdrag att hålla god utkik och varsko,
så snart de fått korn på någon ändamålsenlig pris.

Thure och Robert ströko också, klädda som äkta sjömän,
omkring nere vid hamnen, upplifvade på krogarna vid Österlånggatan
gamla bekantskaper och stiftade nya, allt med mer eller mindre
tvetydiga individer.

Snart trodde de sig äfven ha funnit hvad de sökte. Långt borta
i Stadsgården låg ett norskt segelfartyg, en smäcker skonare, en
verklig ögonfägnad för hvarje sjöman.

Med en sådan skuta kunde man med något så när god vind
segla om hvilken ångare som helst. Skonaren var för resten äfven
försedd med ångmaskin, men blott en mindre sådan, som endast
var afsedd att användas i nödfall.

På detta fartyg hade Thure och Robert redan från första
stunden kastat lystna blickar, och de hade också redan i ali tysthet och
hemlighet värfvat ny besättning för det samma.

De sågo, att skonaren lastade en massa vapen och ammunition,
men visste ej, hvart den skulle afgå. Det betydde ju heller
ingenting till saken. f

Det blef nu definitivt beslutadt att med våld sätta sig i
besittning af nämnda fartyg, och man gick härvid ganska listigt till väga.

Sedan de båda skälmarne träffat Emil Stark och han förklarat
sig villig att eventuelt öfvertaga högsta befälet på en seglare,
hoppades de så mycket säkrare på en lycklig utgång af det planlagda
företaget, ty de kände den nyengagerade kaptenen som en
synnerligen skicklig och djärf sjöman.

Allt gick också efter uträkning.

Kvällen innan skonaren skulle afgå, var dess kapten bjuden på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free