- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
239

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

att gifva något ljud ifrån sig, baklänges till marken och föll med
hufvudet rakt i elden.

Omedelbart derpå smällde ännu flera skott.

Om också icke alla kulor träffade, så framkallade de dock den
största förvirring bland de så oförmodadt uppskrämda kannibalerna,

Dessa skreko och tjöto af alla krafter. Mest bestörta hade de
antagligen blifvit till följd af höfdingens död.

De sårade sprungo af smärta omkring som besatta, tills de
antingen störtade till marken eller grepo till flykten.

Sedan styrmannen för andra gången kommenderat ge fyr, kom
han fort fram till mig och skar med några kraftiga snitt af
bastrepen, med hvilka jag var fastbunden vid trädet.

En matros skar af de band, som fängslade mina händer och fötter.

Jag var åter fri.

Min befrielse hade varit ett ögonblicks verk.

Mina vänner hade i mig fått förstärkning, men kannibalerna en
motståndare mera.

Styrmannen gaf mig en skeppsknif som vapen, under det han
sjelf behöll bössan till försvar och angrepp.

Men bestörtningen hos vildarne, som antagligen ej haft någon
aning om, att så många fiender funnos i närheten, varade endast
några ögonblick.

Skrikande och tjutande sprungo de sedan till den plats, der de
lagt ifrån sig sina vapen.

Men två af mina matroser vände i en hast om sina bössor och
började med kolfvarne bearbeta vildarne för att tvinga dessa att
lemna sina vapen i sticket och gripa till flykten.

Äfven jag skyndade till för att hindra kannibalerna från att
taga sina vapen. Men de ansågo antagligen sjelfva, det de, sedan
flere bland deras kamrater dels stupat, dels gripit till harvärjan,
ingenting förmådde uträtta -mot öfvermakten från vår sida.

De grepo till flykten och sände oss bara på långt afstånd några
af sina pilar, hvilka ej gjorde oss någon skada.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free