Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
— Mycken lycka, herr Dahlin! Men om ni vill komma
helskinnad dit, så måste ni först visa, att ni förstår att handtera en
bössa, och att ni ej låter skrämma er af ett dussin banditfysionomier.
Den tilltalade såg förvånad på baronen och tycktes inte alis förstå
meningen med dennes ord.
— Hotar oss någon fara? frågade han och såg morsk ut. I så
fall ska5 ni få se prof af en mästerskytt, så att ni ska’ häpna. Det
är för mig en småsak att knäppa ett halft dussin i hvarje skott.
Hvar har ni banditerna? Låt mig ensam ta hand om dem!
— Det gläder mig att höra, att ni förstår er på att använda ett
skjutvapen, herr Dahlin. Det dröjer nog inte länge, innan ni kommer
i tillfälle att visa edra konster som mästerskytt.
— Skönt! Låt oss bara väl komma öfver till Amerika, och
trollkonstnären Dahlin skall nog visa, att han ej är någon onyttig
samhällsmedlem !
— Inte i Amerika utan här ute på öppna hafvet hotar oss fara.
En sjöröfvare kryssar der ute och tycks ha god lust att anamma
det här fartyget. Kaptenen fruktar, att han före kvällen lägger om
bord med oss, och då återstår för oss ingenting annat än att segra
eller dö.
— Åh fan, är det på det viset! utbrast pajasamatören. Nå,
låt bara den kanaljen komma; här ska’ han finna trohet.
Det enda fruntimret om bord, en fru Hall, hvars man också
var med, hade hittills suttit der på en koffert i en vrå och med
skäligen likgiltig min åsett den lustige upptågsmakarens prestationer.
När hon nu hörde Ragnars budskap, skrek hon förskräckt till,
tog hastigt sin schal, sin resväska och hattask samt rusade till trappan.
— Stopp! Hvarthän? ropade de andra förvånade.
— Om det är på det viset, då stannar jag inte kvar om bord.
Kaptenen måste stanna, så att jag får stiga i land. Hellre vill jag
vandra till fots till Brasilien, om det också ska’ åtgå fjorton da’r,
än jag med egna ögon ser, hurusom banditerna klättra om bord och
mörda oss allesamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
