- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
263

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

Den råe sällen gjorde en underlig grimas och svarade utan
betänkande:

— Öfver bord, herr doktor. Det är det allra behändigaste, och
det går så hastigt och lustigt. Hon ska* knappast hinna blinka,
innan hon är i gapet på en haj.

~ Nej, så menar jag inte, Robert. Jag har haft många roliga
stunder tillsammans ined henne och skulle derför inte vilja direkt döda
henne.

— Det är långt till närmaste land, herr doktor.

— Alldeles riktigt. För resten kunna vi ej våga oss in i någon
hamn med denna skuta, och likväl måste den rensas från element,
som äro oss till hinder i våra företag.

— Då råder jag till att fira ned en båt, sätta damen och den
fångne norrmannen i den och låta dem sjelfva se till, huru de skola
kunna ta sig i land.

— Det förslaget är inte illa, min kärë Robert, och jag har
verkligen lust att sätta det i verkställighet. Kantrar den bräckliga lilla
farkosten, nåväl, det var då Guds vilja, att de skulle omkomma
genom drunkning, och jag är oskyldig till deras död och kan två
mina händer.

Robert småflinade förstulet och frågade derpå:

— Ska’ jag göra båten klar?

— Håll den åtminstone redo, ty det är mycket möjligt, att jag
redan i denna stund låter damen ge sig i väg.

t Robert ville gå, men kaptenen ropade honom tillbaka.

— Hur ä’ det med styrmannen? ’

— Åh. han tjuter som en galning.

— Skada på karl! Stryker han med, så vill jag hämnas honom.
Och hämdens timme måste slå, innan vår fiende hinner fram till sin
bestämmelseort.

— Ack, herr doktor, först måste vi reparera skutan, ty den är
så illa ramponerad, att den väl knappast bär oss i land. Det här
var en riktig olycksdag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free