Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
♦
Thure låg der i en hängmatta, hade en flaska rom i handen
och svor och jämrade sig omvexlande.
— Herr doktor, Grud fördöme sådant, det är bestämdt snart ute
med mig. Det är slut med glädjen. Jag ville bara be er, ifall jag
stryker med, stoppa ned mig i en tjärtunna tillsammans med någdn
ordentlig tyngd, så att jag kommer ned till hafsbottnen utan att på
vägen bli uppsnappad af någon glupsk haj.
— Den bönen beviljas dig, Thure.
— Tack herr doktor I Men jag har ytterligare en bön till er.
— Talal
— Jo, när vi kapade skonaren, hade jag med mig om bord en
lymmel, som jag nu starkt misstänker, att just han jagade en kula
genom min rygg, i stället för att dermed undfägna de hundarne på
»Freja»» Jag vet nu inte med säkerhet, om det är sant, herr doktor,
jag skulle ju kunna misstaga mig. Men det kvittar precis lika, om
det är sant eller ej, han har i alla fall gjort sig förtjänt af, att ni
lägger en snara om hans hals och hissar upp honom i för&ta bästa
krok. Han är så bekväm af sig, den lilla kanaljen, men han
begriper sig inte alis på, hur man ska’ fatta tag i en tågända. Tanken
på, att jag i er tjänst kvarlemnar en sådan odåga, kunde för mig
försvåra döden, fastän den nog är det enda medlet att bli kvitt de
plågor, som nu ansätta mig så grymt. Åh, hvad kulorna bränna
under skinnet. Jag skulle vilja svära på, herr doktor, att de glödgat
kulorna på »Freja», innan de stoppat dem i bössorna för att jaga
dem i kroppen på mig.
— Menar du den der skeppsgossen, Thure?
— Ja visst, herr doktor.
— Hvar håller han hus?
— Han sitter väl i någon vrå och lipar. Det har jag sett
honom göra förr. Det är antagligen en såden der morsgris, som
inte vet sig någon lefvande råd, så snart han ej håller mor sin i
kjolen.
Till följd af den omständigheten, att skeppsgossen hela tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
