Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
— Ja, herr kapten.
— Passagerarne måste förbereda sig på allt, och särskildt er,
herr baron, ville jag säga, att ni ej bör förlora tron på er räddning.
Faran är stor. Låt passagerarne bedja! Mer kunna de ej göra.
Få se, om det hjälper.
— Grer ni då fartyget förloradt, herr kapten?
— Stormen har drifvit oss ur kursen och med otrolig hastighet
kastat oss in mot de vestindiska öarna. Det förvånar mig, att inte
katastrofen redan inträffat.
Kaptenen försvann åter.
Baronen ville skynda efter^honom; men en ny störtvåg mötte
honom och dref honom tillbaka.
— Vi äro alltså förlorade, klagade Ragnar.
I detta ögonblick kände han någon hastigt och beslutsamt fatta
hans hand. Det vaf tusenkonstnären Dahlin.
— Tappa inte modet, herr baron, fastän det ser mörkt ut!
tilltalade honom denne. Jag har kommit öfver ens med några af de
andra, att vi ska5 trofast hålla samman och försöka ta oss i land,
ifall »Freja» skulle lemna oss i sticket och gå till bottnen.
Trollkonstnären hade ännu mera på hjärtat, men eftersom han
måste skrika hvarje ord i Ragnars öra och rummet dessutom började
fyllas med vatten, så uppgaf han snart detta obekväma sätt att
konversera.
Kaptenens farhågor skulle snart på ett fruktansvärdt sätt
bekräftas, ty nu erhöll fartyget en våldsam stöt, som om det tornat
mot en klippa, sedan kastades det tillbaka, reste sig högt med fören»
och i nästa ögonblick knakade plankorna på babords sida, som skulle
det starka skeppet springa i tusen stycken likt ett nötskal.
Strax derpå inträngde vattnet underifrån i mellandäcksrummet.
Samtidigt blefvo matrosernas skrik och rop på däck så högljudda,
att de till och med hördes öfver hafvets dånande brus.
Och oupphörligt erhöll fartyget nya stötar. Stöt på stöt följde,
som om jättar från hafvets afgrund kommit upp för att slå det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
