- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
336

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

Gubben tycktes ej märka flotten och de skeppsbrutne utan rodde

tätt förbi dem utan att ens vända hufvudet åt dem.

i

— Hör du, gamle lergök, ropade den oförbätterlige Dahlin,
hvilken fann gubbens beteende en smula underligt Skulle vi kunna
få besvära dig med att komma hit öfver till oss ett tag?

Men gubben tycktes hvarken höra eller se; likgiltig som en
automat fortsatte han att ro.

— Stopp, min vän! fortfor Dahlin. Hvem är du, och hvart
tänker du styra kosan?

Inte heller det hjälpte. Gubbens lugn rubbades ej det minsta;
han for vidare liksom ett spöke, som inte alis bekymrar sig om
jordiska ting.

— Låt honom för Guds skull fara I bad fru Hall. Han är inte
lefvande, det kan man väl förstå.

Alla ryggade förfärade tillbaka, ty den beständiga olyckan
tycktes ha gjort allesammans vidskepliga.

Kanske var det mera af oro och ångest, som Ragnar tog fram
sin revolver och affyrade ett skott.

Nu, vid den skarpa knallen, som förstärkt återskallade från alla
vinklar och vrår, lät gubben årorna hvila och såg bort mot flotten,

— För sent i sade nu skepnaden, grep åter till årorna och ville
ro sin väg.

Men det var att drifva med de skeppsbrutne, tyckte Dahlin,
och lånade revolvern af baronen.

— Hvad menar du med ditt »för sent», gamla mumie? utbrast
han. Jag ska’ åtminstone visa dig, att det inte är för sent att
undfägna dig med några kulor, ifall du inte ögonblickligen visar oss
den väg, på hvilken vi kuona lemna denna hemska hamn och komma
ut på öppna sjön igen.

Med dessa ord affyrade han tätt efter hvarandra två skott mot
den spöklika farkosten.

— Nåd! Nåd! skrek nu plötsligt båtföraren förskräckt och vände
om sin båt samt närmade sig flotten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free