Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Strömvall. Motparten gick öfver bord, det är nog bäst, att skicka
den här efter.
Knappast hade han uttalat dessa ord, innan den spanior, som
nyss förut hört kulan från kajutan hvina förbi sitt öra, ryckte fram
sin revolver och nedsköt slagskämpen.
Några ögonblick senare hade man äfven kastat honom öfver
bord.
Kapten Strömvall var icke litet förvånad öfver, att de båda
matroserna talat hans modersmål. Sjöröfvaren hade alltså äfven
svenskar i sin tjänst. Det hade inte gubben Strömvall trott.
Nu kommo »Stormfågelns» matroser en och en i sender fram ur
kajutan och gåfvo sig på nåd och onåd utan att ens ha gjort ett
försök att värna sitt skinn.
De blefvo allesamman fängslade och förda om bord på det spanska
skeppet.
Sedan beslöto don José och kapten Strömvall att noga
undersöka sjör öfvar fartyget
Golfvet i kaptenens kajuta var som en enda stor blodpöl. De
båda männen kunde ej värja sig för en rysning vid denna gräsliga syn.
— Det var sannerligen ingen synd att skjuta ned den hundenf
anmärkte don José.
— Hvad ska’ vi ta oss till med skutan? frågade kapten Ström vall.
Yore det inte bäst, att vi borrade den i sänk och läte den gå till
bottnen ?
— Jag tror inte, att vi ha rättighet till det, svarade spanioren.
Det är väl i stället vår skyldighet att ta den med till närmaste
hamn och utlemna den till myndigheterna.
— Ädle don, ni har eröfrat fartyget, ni är följaktligen dess
ägare, och derför öfverlemnar jag naturligtvis åt er att göra, som ni
för godt finner. Låt inte mitt råd inverka på ert beslut!
Man undersökte nu äfven undre däcket och för resten hvarje
vrå, om hvilken man kunde antaga, att beväpnade fiender eller
tångar kunde befinna sig, ty man kände till sjöröfvares vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
