- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
406

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406

Det lät ungefär, sona om ett par gamla käringar i högsta
förtviflan anropat himlens bistånd.

— Store Gud, hvad har väl händt? mumlade herr Hall. Det
var ju ett skrik, som om man tänkte ta lifvet af den stackars gamla
kvinnan. Det är tur för den arma menniskan, att jag händelsevis
är i närheten, och att jag omtänksamt nog tagit med mig min käpp.
Jag måste frälsa hennes lif. . . Herre Gud, nu gick hon visst åt,
för det var det gräsligaste nödskri jag någonsin hört, afbröt han sig.

Beslutsamt vände Hall om och sprang nedför sluttningen till
träden, som växte i dalen. Då han kom i närheten, skrek han:

— Vänta du, din spetsbof, nu ska’ du få med mig att göra.
Hvad ä1 du för en stråtröfvare, som öfvarfaller och mördar kvinfolk?
Jag ska’ min själ, vänja dig af med det.

Nu hade han uppnått träden, men besynnerligt nog kunde han
här ej upptäcka en enda lefvande själ, hvars lif han skulle kunnat
rädda.

Han sökte rundt omkring i det meterhöga gräset i den tron,
att det stackars offret för en amerikansk stråtröfvarbragd låg gömdt
der någonstädes.

Men han upptäckte ej det minsta spår, och i följd deraf
återvände han till träden.

Då hörde ban der uppe i löfverket ett misstänkt, prasslande
ljud och såg dit upp.

Två brinnande ögon lyste som .tvänne eldkol emot honom från
trädkronan, och innan herr Hall blef ense med sig sjelf om, hvem
dessa ögon egentligen kunde tillhöra, hade han plötsligt ögonens
ägare i nacken på sig, så att han med ett högt; skri af förskräckelse
föll på knä.

Han hemtade sig dock fort och utbrast:

— Nej, hör nu, ett så’nt der djäkla sätt betackar jag mig för,
det kan jag tala om. Hvad ä’ du för en bof, som anfaller folk
bakifrån?

Dermed tog han med handen öfver axeln och fick då fatt i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free