Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
fördubblas visst för hvarje minut. Se så der, ja, nu har jag dem
bakom mig också. Jo, det här var just trefligt.
Nu hven hans knölpåk genom luften och träffade en apa, som
var mera närgången än de andra, så eftertryckligt, att hon under
hemska tjut snurrade om flera hvarf och sedan rullade sig på marken.
Men nu uppstod ett verkligt öronbedöfvande afgrundsväsen.
Minst ett halft hundra läto på samma gång höra sig och gåfvo
genom gräsliga läten tillkänna sittjmissnöje med herr Hall.
— Herre Gud, mumlade nu denne, ty djurens halft tjutande,
halft vrålande läte gjorde honom ängslig, kommer inte nu snart
hjälp, så är jag bestämdt förlorad. Hur ska’ det bli?
Men efter det varnande exempel, som han med sin knölpåk
statuerat på den närgångna apan, tycktes de andra vara för fega för
att våga sig på honom, och derför kunde han nu bekvämt retirera
ett långt stycke, dock fortfarande kringsvärmad af de nyfikna djuren.
Men i stället för att närma sig brädkojan förirrade han sig allt
längre bort i dalen och såg sig plötsligt stå vid stranden af den lilla
sjö, som de vid sitt utträde ur det trånga passet sett glänsa så vackert
i den tropiska solglöden.
—- Gud ske lof! mumlade herr Hall, när han klef baklänges
ut i vattnet. De der satarne ä’ antagligen rädda för vatten, så att
de inte förfölja mig längre.
Och aporna hejdade sig nu verkligen. Herr Hall hörde dem
dock fortfarande på något afstånd föra oljud på stranden; de hade
tydligen ännu inte glömt honom.
Emellertid hade mannen vadat ut i vattnet, så att detta räckte
honom till knäna, och nu först fann han det betänkligt att nödgas
tillbringa kanske hela natten i en- sådan belägenhet, ty för intet pris
i verlden skulle han nu ha återvändt till stranden.
Derför såg han sig om efter något föremål att krypa upp på
för att slippa stå i vattnet, och han upptäckte verkligen strax bredvid
sig en på vattnet flytande trädstam.
Genast steg han upp på den och gjorde det der bekvämt åt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
