Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467*
Baronen måste medge, att Dahlins betänkligheter voro
välgrundade.
Han kastade en mönstrandes blick på sällskapet och sade sig,
att de omöjligen kunde tillryggalägga någon lång väg med så tung
packning. Och skulle det inträffa, att de blefve förföljda och måste
värna sitt skinn, så måste de ju kasta ifrån sig alltsammans bara
för att fritt kunna röra sig.
Hvarför alltså släpa med sig allt detta bagage?
När han såg på fru Hall, så gjorde det honom redan nu i själen
ondt om den goda kvinnan, ty hon bar på ryggen en stor kaffesäck,
hvari allt deras husgeråd var nedpackadt, der saknades alltså
hvarken knif, gaffel eller kaffekvarn.
— Nej, du har rätt, min käre Dahlin: med dessa packningar
kunna ni knappast marschera en enda timme. Frågan är nu bara
den, om vi skola lyckas fiinna någon negerby. Och skola vi
derifrån hitta tillbaka hit, der vi gräft ned våra skatter?
— Ingenting är lättare än det; förlita dig i det fallet helt och
hållet på mig! Vi befria oss alltså åter från vår packning och draga
sedan ut . för att eröfra första bästa negerby.
— Huru? Skulle du vilja använda våld? Det vore inte i min
smak.
— Om vi ej komma någon vart med goda ord, så återstår oss
ju intet annat medel än våld. Men mitt råd bör naturligtvis ej vara
bestämmande. Du är vår anförare, och följaktligen är det du, som har
att befalla.
— Det voro för mig en svår befattning, om du icke undan för
undan bistode mig med goda råd. Framåt alltså i Guds namn!
Dahlin kastade genast af sig sin packning, som bestod af alla
upptänkliga föremål, och torkade sedan svetten ur pannan.
Hans exempel följdes af alla de andra.
Endast fru Hall vägrade att skilja sig från sin säck. Hon
försäkrade, att hon skulle kunna gå fem mil om dagen med den, och
hon fann obegripligt, att männen voro nog obetänksamma och lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
