Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487*
Fången funderade en stund.
Den tanken, att han borde ge sig tillkänna för fru Randow,
tom plötsligt öfver honom med en makt, som häfde alla
betänkligheter.
Ville hon sedan ej lägga sig ut för fången, och det kunde ju
mycket väl hända, så kunde hon åtminstone ej förvärra hans belägenhet.
— Jag vill lefva, och derför skall ni få veta allt, utbrast fången
och reste sig beslutsamt upp.
— Rätt så!
— Jag skulle vilja tala ett par ord med er mellan fyra ögon.
Fru Randow såg frågande på kaptenen.
— Kanske är det en hemlighet af betydelse, som fången vill
meddela er, sade denne. Om ni så önskar, drar jag mig tillbaka
en smula.
— Jag ber er derom, herr kapten.
Denne lemnade fort cellen, passerade de mörka gångarne och
steg ut på gården för att hemta en smula frisk luft.
När fru Randow blef ensam med fången, betraktade hon denne
en liten stund med forskande blickar.
— Ni är ingen man, ni är en Hicka, utbrast hon plötsligt.
— Jaf fru Randow, jag är en flicka, men jag vill inte dö;
rädda" mig!
Lilly kastade sig på knä bredvid den talande och fattade hennes
fängslade händer.
— Olycksaliga barn, hvad har ni gjort? Hur har ni kommit
i denna belägenhet?
— Edra förebråelser äro rättvisa, min fru; straffet har heller
inte uteblifvit, jag har lidit förfärligt. Men känner ni mig då inte?
— Om jag känner er? yttrade Lilly och betraktade fången
ännu en gång mycket noga.
Plötsligt sprang hon upp, slog ihop händerna öfver sitt hufvud
och utbrast:
— År det möjligt? Ja, det måste vara så. Ni är fröken Eida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
