Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536*
had© nått sin höjdpunkt, när plötsligt doktor Lehman med sin& svarta
och de två matroserna kom ut ur passet, som ledde till klippgrottan.
Negeramiralön mottog honom med surmulen min.
Men det tycktes doktorn inte alis märka.
— Nå-å, ha inte de der inkräktarne visat sig ännu? frågade
han. Ha ni lyckats få reda på orsaken till eldsvådan?
— Förlåt, kapten, svarade negerhöfdingen, men ni gjorde orätt
i att narra oss stackars svarta, som alltid visat er den mest trofasta
tillgifvenhet, en så lång väg alldeles förgäfves; ty ingen fiende har
här visat sig.
— Du är misstrogen, amiral, röt nu den förmente piratchefen
åt negern, och detta misstroende förtjänar, att jag låter knyta upp
dig i första bästa träd. ^Hvar finnes den svarte man, som tviflar på
den röde Patriks ord?
Med dessa ord drog doktorn fram sin revolver.
Negrerna veko förskräckta tillbaka.
Doktorn gick nu fram till brandstället, sparkade i askan och
blottade så helt och hållet den stackars Bobs förkolnade lik.
Genom luftens tillträde började den rom, som ännu fanns kvar
i fatet eller runnit ut i askan, låga upp i höga, blåaktiga eldpelare.
Så snart doktorn fick se det, fick han klart för sig, huru elden
uppkommit.
— De der äfventyrarne tyc&as verkligen vara alldeles oskyldiga
till karlens död. Tydligen ansågo de sig efter mötet med mig icke
längre säkra här i trakten och ha derför brutit upp och tågat vidare.
Stugan här var tydligen redan öfvergifven, när Bob steg in i den.
Antagligen fann han då ett kvarlemnadt romfat, drack, tills han blef
redlöst full, och blef då genom någon oförsigtighet vållande till
eldsvådan och sin egen död.
Doktorn meddelade genast negeramiralen sina förmodanden.
— Ingenting är naturligare, tillade han, än att svenskarne, hur
modiga de än äro, dragit sig bort från den tappra
strandbefolkningens farliga grannskap och nu befinna sig på flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
