Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540*
Men negerhöfdingen var ej i tillfälle att med någon som helst
vätska kunna stilla den förmente kaptenens brinnande törst.
— Så skicka då ut dina krigare åt alla håll här i trakten för
att söka efter vatten!
— Det tjänar ingenting till, store kapten. Detta är den mest
vanlottade trakt af hela det ofantliga negerriket, ty här finnes vid
denna årstid ej en droppe vatten på flera mils omkrets. Mina
krigare skulle bli liggande under vägen och försmäkta.
— Måste jag då duka under här? Törsten gör mig vansinnig,
Grif mig något råd, storamiral I
— Vi måste marschera rakt fram minst ett par mil till; då
komma vi till en dal, genom hvilken flyter en ström.
— Framåt då I Dina svarta måste bära mig och de båda
matroserna. Fyra man lägga sina lansar på hvarandra, och jag sätter
mig på dem. Sedan marschera vi i ett sträck ända till dalen du
talade om. Karlarne måste marschera, tills de stupa.
Länge dröjde det ej, innan doktor Lehman satt på en af lansar
hopkonstruerad bår, som hvilade på ett halft dussin negrers axlar.
De båda matroserna deremot föredrogo att fortsätta vandringen
till fots, så mödosamt de än funno det.
Så tågade man vidare.
Öfver allt funco de spår af de skeppsbrutne, och doktor
Lehman kunde ej annat än beundra dessas mod och uthållighet.
Men den omständigheten förvånade honom, att fotspåren tydligt
gåfvo vid handen, det flyktingarne endast voro några få personer.
Dervid gjorde han sig förtrogen med den tanken, att den
en-hände matrosens påstående ändå måste ha en viss betydelse, och att
det ju ändå kunde vara möjligt, att de skeppsbrutne räddat sig pà
en flotte, och att denne af en ren slump slungats in i
Patrikshamnen.
Strax på eftermiddagen började på den hittills så klara himlen
visa sig små moln, och långt borta såg man svärmar af fåglar flyga
af och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
