Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543*
De belägrade hade under tiden begått den obetänksamheten att
inställa elden, emedan de hoppades, att hela negerstyrkan skulle
upplösa sig i vild flykt, så snart några börjat vika.
Men just denna omständighet lifvade å nyo de svartes sjunkna
mod.
Tätare slöto de sina kolonner, doppade sina svärdspetsar i de
fallne kamraternas blod och stormade med höga hämdeskri framåt.
Nu voro de nästan uppe på berget, och de läto icke afskräcka
sig, fastän gevärselden blifvit häftigare.
De belägrade hade fått klart för sig, att det här var fråga om
en strid på lif och död, och de öppnade derför plötsligt en så liflig
eld, att den ene efter den andre af fienden fick bita i gräset
Men de andre rusade àet oaktadt med dödsföraktande mod
framåt.
Då hördes plötsligt uppifrån venstrå sidau, som var be växt med
gummiträd, ett skallande kommandorop:
— Kompani, framåt marsch 1
Ooh under det elden nu helt och hållet upphörde från högra
sidan, smattrade det mycket lifligt från skogen. Och intet skott
af-lossades på måfå, hvarje kula träffade målet.
Detta var en af Ragnar uttänkt krigslist; han villa söka inbilla
de svarte, att de hade med en mycket manstark fiende att göra.
Storamiialen häpnade och hejdade sig för ett ögonblick, och till
och med doktor Lehman började finna situationen betänklig.
Men just* denna omständighet framkallade panik bland negrerna,
och med en blick af häpnad och fasa på de döende kamraterna vände
de om och rusade under öronbedöfvande skrik utför sluttningen.
Inte e"ns amiralen stannade kvar utan följde sina flyende krigare.
De båda matroserna, som hittills hållit sig vid doktorns sida,
rycktes med af den svarta menniskoströmmen och kommo först nere
i dalen till besinning.
Så korn det sig, att doktor Lehman plötsligt stod der uppe i
det farliga grannskapet alldeles öfvergifven, utan skydd, utan väne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
