- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
562

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

562*

ger derför Bimbo, min son, den ene fången, på det han må kunna
hålla en festmåltid, och behåller den andre för min egen räkning.
Han må föra våra tappre krigare på hemliga stigar till den plats,
der röfvarena gräft ned skänker, som mina hvita vänner ville bringa
mig från fjärran länder.

Missionären insåg det omöjliga i att ändra denna befallning, ty
han såg nu åter i kvinnans ansigte det drag af egensinne, som
upplyste honom om, att hennes vilja denna gång var oböjlig.

Eimbos ansigte sken af glädje öfver detta hans mors utslag i
tvistefrågan.

Han steg fram till de båda fångarne, mönstrade dem några
ögonblick såsom en person, för hvilken valet är svårt, och utsträckte,
kanske med klok beräkning, att Dahlin med sina konster kanske
kunde b]i honom till stor nytta, handen efter Ek, snickaren.

Men denne vek förtörnad tillbaka.

— Akta digl röt han. För hvarje droppe blod, som du utgjuter,
falla hundra negerhufvuden.

Den groflemmade negerhöfdingen skrattade, grep snickaren i
nacken, stack handen innanför hans röck, antagligen för att känna
efter, om han var skapligt fet, tog honom sedan på armen och bar
jublande ut honom ur kojan.

Nu kallade negermatronan, som nu åter var nådigt stämd, till
sig Dahlin, gaf honom en kyss på pannan och skänkte honom en
perla af sällsynt prakt.

Sedan befallde hon missionären lemna hyddan.

Denne gaf henne välsignelsen, höll ännu en gång fram den
uppslagna Bibeln emot henne, försäkrade, att han ville nedkalla himlens
nåd öfver henne, och lemnade sedan rummet.

När han kom ut på den fria platsen, såg han, hurusom negrerna
klädde af snickaren, beklagade hans magerhet och sedan med bastrep
fastbundo honom vid en palm.

Missionären skyndade fort derifrån för att ej behöfva vara vittne
till, hvad som nu komme att följa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free