- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
569

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

569*

Mulatten ryckte upp geväret från marken, putsade och blåste
af dammet och sträckte sedan den rostiga bajonetten emot matrosen.

— Du ser misstänkt ut, ropade han åt honom, och det har
utgått en befallning att döda hvar och en, som är misstänkt.

— Prata nu inga dumheter! Jag är den ärligaste matros, som
någonsin stigit i land i Baracoa. Jag har ett uppdrag från den
store don José Normada till guvernören och måste tala med denne.

— Guvernören är inte hemma; han har dragit ut till strid
långt inåt ön. Alla soldaterna äro med honom; endast vakterna
äro kvar, och derför måste dessa vara tappra, säger kommendanten,
och sticka ned hvar och en, som ser misstänkt ut.

— Nå, då ska’ du väl också passa på bättre och inte släpa
geväret efter dig, anmärkte matrosen.

— Den stackars soldaten blir trött, när han måste gå på vakt
så länge, hela natten, och derför måste han först hvila ut för att
kunna vara tapper, när faran kommer.

— Den der och hans kamrater bli aldrig farliga för oss, skrattade
matrosen i mjugg. Om vi nu bara inte få de satarne från sjön på
halsen.

Mörkret hade nu åter skingrats af den på himlen uppstigande
månen.

Matrosen beundrade den stora kommendantsbyggningen och
frågade sig, under det han närmade sig den samma, om han borde
gå in eller ej.

Men hvarför skulle han utsätta sig för den faran? Genom
kommendantens frånvaro var ju den möjligheten utesluten, att denne
kunde till honom utbetala pengarne.

Han stannade och såg ned mot hamnen.

Der lågo några fartyg för ankar, hvilka alla inlupit de senaste
dagarne. .

Mannen erinrade sig nu, att det på papperet, som han så
försigtigt bar i fickan, tydligt stod skrifvet, att spanioren hade en
skeppskassa, som tydligen måste vara väl fyld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free