Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593*
FYRTIOFEMTE KAPITLET.
I grefvens tid.
Södan de svarte, eftar byte snikne strandröfvarenas angrepp på
de skeppsbratnes läger blifvit så grundligt afslaget, att de med stor
förlust måst draga sig tillbaka, stannade de rådvilla och
obeslutsamma nere i dalen, och de hvite hoppades ha betagit dem lusten att
vidare ofreda dem.
Derför återvände Ragnar till fången, den förmente
kaparkapte-nen, och sporde i barsk ton denne, om han visste, hvilket öde han
gjort sig förtjänt af genom sin obefogade fiendtlighet.
— Det står er naturligtvis fritt att göra, som ni behagar,
svarade den tilltalade. Jag har nu en gång råkat i ert våld och är för
stolt att ta till bönboken; derför fogar jag mig lugnt i det
oundvikliga och böjer mig för den dom, som ni behagar afkunna öfver mig.
— Kapten, fortfor baronen, hvad skulle ni fälla för en dom
öfver mig, om jag nu befunne mig i ert våld?
Den tilltalade ryckte på axlarna, såg sig omkring och märkte
nu först, att Martin stod på ringa afstånd, färdig att hvilket
ögonblick som helst sända honom en kula.
— Säg till karlen der, att han sänker sitt vapen. En sådan
försigtighetsåtgärd anser jag vara öfverflödig. Jag har ju gifvit mitt
ord på att ej fly. ’
Hjelten på Cuba. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
