- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
595

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

595*

Den tilltalade skar i vanmäktig vrede tänderna, så att det
gnisslade.

— Jag befinner mig i en sådan belägenhet, att jag måste låta
ostraffadt förolämpa mig, svarade han, men hvartill skall hela denna
scen tjäna? Säg till karlen der, att han visar prof på sin konst som
skytt!

— Skönt! utbrast Martin. Du ska’ genast få din vilja fram,
sjöröfvare; slut ögonen, ty nu är din sista stund kommen. Tror
du kanske, att vi till råga på allt äfven låta dig håna oss?

Hastigt sprang baronen fram och ryckte bössan ur betjäntens
händer.

— Alltid få vi tid till det, sade han. — Nå-å, fru Hall, vände
han sig derpå till denna, hvad skola vi göra med den man, som
anföll oss ute på sjön, och som nu hetsat en massa negrer på oss
för att totalt förgöra oss?

— Herr baron, svarade fru Hall, låt den fulingen gål Den
käre Gruden skall nog straffa honom.

— Dermed är jag inte nöjd, fru Hall skrattade Ragnar. Ni
måste uttänka något annat straff. Tag er tid dertill; jag skall under
tiden kvarhålla fången hår. Men inom en timme måste ni vara
ense med er sjelf.

Ragnar och hans betjänt bundo nu fången vid ett träd och
uppdrogo åt fra Hall att bevaka honom.

Herr Hall, som på något afstånd låg der raklång på marken in-

%

vid en klippa, kom nu springande och berättade för baronen, att
negrerna högst sannoligt nu komme att börja leken igen.

Ragnar skyndade ut ur skogen och blickade ned i dalen.

Och i sjelfva verket stodo nu strandröfvarena der nere åter i
slutna led och tycktes ha för afsigt att ännu en gång försöka intaga
höjden.

De båda hvita matroserna visade sig framför negérkolonnernas
front.

Ragnar såg nu, hurusom matroserna fördelade de svarte i små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free