- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
601

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

601*

bland dem som än stupade, tycktes de återstående likväl ej känna
ringaste fruktan, utan stormade med dödsföraktande mod framåt för
att hämnas de fallne.

Striden skulle säkerligen ha slutat med svenskarnes undergång,
ty fienden var allt för öfverlägsen i antal, om icke Bimbo i behaglig
tid uppträdt på skådeplatsen.

Vid åsynen af denne nye fruktade fiende hejdade sig de häpne
strandröfvarena.

De voro kloka nog att genast inse, det Bimbo ej dragit ut utan
sina krigare.

Men att äfven upptaga striden med denne fruktade fiende, det
syntes dem omöjligt.

Att samtidigt kämpa mot en hvit och en svart fiende, det
öfversteg 8trandröfvarenas mod, och besjälad af den tanken att rädda,
hvad som räddas kunde, dref storamiralen sjelf sitt folk tillbaka.

När Ragnar såg fienden retirera, tillropade han sina vänner att
upphöra med blodsutgjutelsen.

Strandröfvarena drogo sig fort så långt tillbaka, att man nästan
förlorade dem ur sigte.

Hela den packning, som de med så mycken möda släpat med
sig, låg der nu på sluttningen.

De flyende glömde eller ville icke ta den med sig, kanske
emedan de i den blodiga striden fått klart för sig, att lifvet ändå
vore mera vardt än gods och penningar.

Dahlin gjorde baronen uppmärksam på de der nere liggande
paketen. *

Båda beslöto stiga utför sluttningen och närmare granska
krigsbytet, ty som sådant kunde de betrakta det, alldenstund den slagne
fienden lemnat det i sticket.

Sällsamt rörd gick Ragnar utför sluttningen, stannade här och
der vid de stupade negrerna, hvilkas kroppar i solhettan svällde
upp som drunknades.

— Sådant är kriget, yttrade baronen till sin följeslagare; svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free